Ringbrynja
Ringbrynja var troligen vanligast bland befäl under vikingatiden.
Den var, till skillnad från den tidiga medeltidens brynjor, höftlång
och med korta ärmar. På grund av svårigheterna med tillverkningen
hade dessa tidiga brynjor ofta varannan rad nitade ringar och varannan
rad ihopvälda eller stansade ringar. På detta sätt slipper
man momentet att nita alla ringar, och brynjan går lika bra att
sätta ihop ändå.
Klicka på bilderna för större bild.
Det finns berättelser om vikingar som lämnar sina brynjor då de ska vandra långt, brynjan är ett tungt plagg (ofta mellan 6 och 10 kg) som dessutom blir mycket varmt i solsken.
Vad man bar under ringbrynjan är en fråga som fortfarande
gäckar forskarna. Man har än så länge inte hittat
någonting som tyder på att någon form av gambeson, eller
annat stoppat plagg låg mellan kroppen och brynjan. Däremot
har man senare källor på olika former av special-designade
typer av kläder av denna typ. Det finns indikationer på att
linne varit ganska dyrt under vikingatiden, vilket talar emot de slitstarka
linnekjortlarna. Å andra sidan så slits ulltyger ganska mycket
mot nitarna och skarvarna i en ringbrynja, så det är heller
inget bra alternativ. Vissa tolkningar av ordet "bärsärk"
gör gällande att det handlar om personer klädda i björnhudar,
möjligen skinn- eller läderkjortlar. Hur som helst så
tål kroppen slag bättre om man bär någonting stoppat
under sin brynja, hur detta plagg sett ut kan vi idag bara gissa. Den
här krigaren har en gul yllekjortel, vilket inte är en helt
otänkbar tolkning.
Å tredje sidan kan man ställa sig frågan om hur mycket en ringbrynja egentligen kostade, och om det i så fall inte också skulle vara möjligt för någon som hade råd med en sådan inte också hade råd med linnetyg i kjorteln under också.
|