av Eva Andersson » 21 april 2003, 10:22
Jag skulle tro att fiskbensmönstrat etc inte var det vanligaste under det sena 1300-talet, helt enkelt beroende på att det hippaste man kunde ha var kläde, som ju har en helt slät yta efter valkning, uppruggning och överskärning. Men alla kläder var ju inte av kläde för det, det hade inte så många råd med och lättare och tunnare ylletyger var också populärt. Brugge i Flandern var känt bla för sitt randiga tyg. På bilder från 1300-talet kan man ju också se rutiga dräkter, både med rutorna på diagonalen, vilket kräver att man klipper till på skrådden, men det gör det å andra sidan väldigt elastiskt, och med rutorna på vanligt sätt. Vävmönster i samma färg är ju däremot omöjligt att se på en kyrkmålning, illumination etc, men hur är det med tygbitarna från utgrävningarna i London? Var det inte kypertmönstrade tyger med där? Jag har inte tittat i den boken på evigheter och nu är den på jobbet.
Vad det gäller att få tag i gåsögonmönstrat tyg idag så är det hyfsat lätt om man vill ha linne eftersom det fortfarande är ett vanligt mönster på linnehanddukar, men går nog inte att få tag i ylle. Diamantkypert är nog ännu ovanligare. Därför skulle jag väva tyget till Leksandsmanteln själv och gick på vävkurs. Det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag dels var nybörjare och dels var borta hälften av gångerna pga sjukdom. MEN så byggde de om vävlokan under sommaren och när de flyttade min hopfällbara vävstol slets ett par hundra trådar av. Jga lagade och lagade, men när jag insåg att jag hade hålli tpå nästan en hel termin med att bara knyta trådar (och betalat 1000 kr för detta) så gav jag upp och klippte ner det hela. Så istället för 4,5 m tyg har jag nu 2 m tyg och på 73 cm bredd blir det inte mycket till mantel. Men det är snyggt!! Jag har den som sjal ibland. Jag tänkte göra en knäppt struthätta fröst, men jag har inte hjärta att klippa i det än.
För två år sen hittade jag faktiskt ett ylletyg med någon gåsögonvariant ute i Sundbyberg. Det var ljust grönt och vitt och fanns alldeles för lite kvar av. Det blev en vikingaklänning till en kompis och en överklänning i europeisk 1000-tals-stil till mig. Fast naturligtvis dabbade jag mig med tillklippningen så jag är inte så nöjd och har inte sytt på några band än.
Jag undrade förstås vad tyget var tänkt att användas till när det en gång gjordes (det undrar man ofta, en annan kompis har en illorange högblank damast med stora akantusbladsmönster som hon köpte som en gardin på Myrorna. Vem vill ha sådana gardiner? Hur såg hemmet i övrigt ut?) men min pappa som är och alltid har varit i tygbranschen sa att den sortens tyger ibland användes till gardiner i offentlig inredning under 70-talet.
Där ser man.
Om det är mer skrivfel än vanligt i denna text så vill jag bara säga att det är mina vänners fel, då det kidnappade mig och tvingade mig att bowla och dricka rödvin igår (inte samtidigt), allt iförd plasttiara och trollspö med glittrig stjärna.
Eva