Saga mot Verklighet

Under Nyteg valde vi att konstruera intrigerna i tre nivåer. Grundtanken med detta var att de olika skikten i historien inte skulle kunna påverka varandra, något som har visat sig kunna få ödesdigra följder. Dessa tre nivåer konstruerades så att påverkan mellan dem aldrig kom längre än ett steg. Niva tre får påverka nivå två men inte nivå ett. Detta för att det är mycket viktigt att inte en enskild spelare i särskilt hög grad kan påverka grundhistorien, det vore till exempel inte särskilt roligt om de två stridande arméerna slöt fred. Här följer en presentation av de olika nivåerna:

Nivå ett innebar huvudhandlingen, grundhistorien, och alla de konflikter (militära, vetenskapliga, ekonomiska m fl) som presenterades i brev 3. Alla konflikter på nivå ett är olösliga (innan lajven slutar) och därför ständigt spelbara.

Nivå två innebar allt som utfördes praktiskt under lajven och kunde styras av oss arrangörer, t ex skattjakter. Intrigerna på denna nivå kunde till skillnad från de på nivå ett klaras av eller lösas under lajvens gång.

Nivå tre innefattade alla rollernas egna relationer och allting som berodde på hur en spelare spelar sin roll. De intrigskrivare vi anlitade arbetade mest med nivå tre-intriger.

Poängen med denna strukturella uppdelning var att vi som arrangörer skulle kunna vara säkra på att den utveckling vi hade tänkt oss i förväg skulle gå i lås. Risken är att man litar för mycket på att spelarna har förstått hur man har tänkt sig lajvens händelseutveckling. Många spelare gör det och spelar efter det, men det finns de som missförstått och de som helt enkelt struntar i vad arrangörerna hade tänkt sig.

Resultaten efter Nyteg visar att det går att dela upp handlingen i olika skikt, men det är inte utan problem. Vi var hela tiden tvungna att undvika fallgropar, det är till exempel viktigt att de roller som styr lajven inte har absolut makt, men det gäller nog för de flesta intrigmodeller.

Är det inte fel att man som arrangör på detta sätt påverkar lajvens händelser? Att så vore fallet är en vanlig missuppfattning. Vi menar att det inte på något sätt innebär att man inkräktar på någon spelares frihet att agera utifrån sin roll så som han eller hon vill göra. Vad det istället handlar om är att upprätthålla den fördelning av alla rollers spelutrymme man så noga arbetat in i grundscenariot. Om arrangörerna har skapat en bra balans mellan alla lajvens roller i sitt grundscenario ska det inte vara möjligt för en spelare att agera på ett sätt som förstör handlingen utan att drastiskt ändra de riktlinjer för sitt rollspelande som han eller hon själv i överenskommelse med arrangörerna dragit upp innan lajven. Av erfarenhet går det även att tillägga att enskilda spelare eller grupper som börjar agera utanför sina roller gör detta därför att de är undersysselsatta och uttråkade. Det gäller att se till att alla deltagare kan sysselsätta sig, på ett förväntat sätt, med sådant som ligger i linje med deras roller. Har de inget att göra är risken stor att de börja agera på ett sätt så att det stjälper huvudhandlingen.