Saga mot Verklighet

Först vill vi reda ut lite begreppsförvirring som brukar finnas på detta område. En berättelse (som t ex handlingen på en lajv) innehåller karaktärer. Deltagarna spelar däremot roller - som vissa av dessa karaktärer. Alla personer i ett drama betecknas alltid karaktärer, roller blir de först, och endast, i relation till att en skådespelare, eller lajvare om man föredrar det, ikläder sig rollen som karaktären ifråga.

Rollfördelningen på en lajv är förmodligen den allra viktigaste berättarkomponenten. Det är rollernas viljor som skapar hela handlingen. Därför är det oerhört viktigt att det finns en balans mellan rollerna, inte bara numerärt utan även spelmässigt. Starka, drivande spelare bör vara jämt fördelade. Vilka dessa spelare är vet man bäst genom att ha sett dem på tidigare lajver.

Att rollernas fördelning är grundläggande för en fungerande handling är nog självklart för de flesta. Om det är någon del av spelstrukturen som de flesta arrangörer brukar vara medvetna om är det just rolltillsättningen. Ibland kan man dock undra om de tänkt på att en konstig och ologisk rollfördelning är lika förstörande som en välbalanserad och tydlig är tillförande.

För att lajvens handling i slutändan över huvud taget ska bli som planerat gäller det att tidigt och tydligt beskriva berättelsens karaktärer/grupper av karaktärer och sätta upp gränser för möjliga roller. Det gäller det att väcka spelarnas intresse och inspiration för de roller/rollgrupper som ingår i scenariot. Väldigt många lajvare har tyvärr en tendens att mer eller mindre vilja pressa in sina egna roller som egentligen inte passar. Denna tendens är mycket beklaglig eftersom den skapar mycket extrajobb för arrangörerna och samtidigt håller tillbaka utvecklingen av mer avancerade upplägg. En bakomliggande faktor tror vi kan vara att lajvares kreativa energi måste få en konkret form. När Lena Lajvare känner sig sugen på att åka på lajv men inte har hittat någon lämplig, vill hennes fantasi ändå kretsa kring något konkret, någonting hon skulle vilja spela, och en roll tar form. Detta är i sig inget problem, det blir det först när Lena med kraft promptar på att hon måste spela just den rollen, fast den inte riktigt passar in.

Spelarna måste bli lika inspirerade för scenariots färdiga roller som de skulle vara om de hade fantiserat ihop dem helt själva. Detta är oftast inte något problem om man är tydlig i sin beskrivning av rollen och dess möjligheter.

Om deltagarna kommer med färdiga roller som nästan passar in är det oftast farligare än när de kommer med helt felaktiga. Risken är nämligen stor att de utlovar nödvändiga justeringar, men sedan ändå glider tillbaka, medvetet eller omedvetet, till den ursprungliga idén. När deltagarens idé är totalt opassande brukar de inte använda något av den, utan istället tillsammans med arrangörerna bygga upp en helt ny roll.