Saga mot Verklighet

Inledningsvis har man en mängd goda och inspirerande idéer om sin lajv. Förmodligen är de ganska ostrukturerade än så länge - det var de i alla fall för oss. Vad som därför är av yttersta vikt är att särskilja på vad som är löften och vad som är visioner, inför sig själv och inför sina kommande deltagare. Med löften menar vi det man sätter som absolut lägsta ribba för lajven. Det man tycker är allra viktigast att klara av och som man känner sig väldigt säker på att även åstadkomma. Pessimism måste vara ens ledord när det gäller att avgöra om något går att sätta sona löfte. Alla ens resurser ska sedan i första hand prioriteras till att uppfylla dessa löften. Att tänka på är att man måste kunna genomföra sina löften på egen hand, oavsett vilka deltagare man får och hur mycket dessa satsar. Man får inte falla in i arrangörstrenden att lova runt och hälla tunt. Att likställa sina högsta visioner med sina grundläggande löften är en arrangörssjuka baserad antingen i ren okunskap eller i att man på det sättet vill vinna deltagare. Men lajvare är inte dumma och ingen tycker om folk som inte håller sina löften eller för den delen inte kan göra vettiga prioriteringar.

Som arrangör vill man förhoppningsvis mer än vad man vågar gå ut med som löfte. Man har visioner helt enkelt. Det är lika viktigt att klargöra vad dessa går ut på, för sig själv och för sina deltagare. Det är när arrangörens visioner smittar av sig till spelarna som lajven verkligen spirar. Man får inte vara rädd för att gå ut med vad man anser vara möjligt att man själv och spelarna tillsammans kan åstadkomma om allt blir som önskat. Men man måste komna ihåg att en idé som kräver sina speciella spelare och deras insatser aldrig kan vara annat än en vision och vara tydlig med att det inte är något man lovar ska förekomma. Tydlig inför sig själv och inför sina kommande deltagare.

Exempel:
Arrangörsgruppen Guldpaddan planerar inför sin stora sommarlajv. De vill att den ska innehålla en by med fina hus och en bra bykänsla där alla känner alla. Hertigen har just kommit på besök till sina undersåtar, men samtidigt samlas svartfolken i skogarna omkring vid sin svarta kultplats. I arrangörsarbetet avser Guldpaddan att hålla en personlig kontakt med alla deltagare och förse dem alla med personliga intriger. De ämnar även att deras lajv ska fungera väl på alla praktiska områden.

Nu är det så väl att denna arrangörsgrupp inser att de inte kan gå ut och lova alla dessa saker. Det de kan lova är bland annat ett välgenomarbetat bakgrundsmaterial för såväl svartfolken och deras religion och relationen mellan byn och dess hertig. De kan lova att behålla grundhandlingens integritet och inte börja ta in en massa konstiga grupper som egentligen inte passar in i handlingen. De vet att de inte kan lova personliga intriger till alla, eftersom sådana kräver karaktärsbeskrivningar från spelarna. Däremot kan de lova att alla som lämnat in karaktärsbeskrivning i tid ska få en intrig. Att skriva personliga intriger är dock mycket tidskrävande och de avstår därför att skriva att det är ett löfte. De är även mycket tydliga med att beskriva den eftersträvade bykänslan som en vision, eftersom den kräver att spelarna engagerar sig mycket innan lajven med att träffas på möten och talar ihop sina karaktärer m m. Målet är att det uppmålade visionen ska inspirera och engagera spelarna så att de satsar det sona krävs för att uppnå bykänslan.

När det gäller de praktiska förutsättningarna vet de att de liksom alla lajvarrangörer inte har något annat val än att prioritera dessa som sitt främsta löfte. För att något spel över huvud taget ska gå att hålla måste allt sådant som mat, vatten, latriner och informationsdeadlines fungera.

Vad händer om man inte går ut med en klar definition mellan löften och visioner? Går det inte att i efterhand skylla alla tillkortakommanden på att det bara var visioner som man aldrig lovat att uppfylla? Om det vore så skulle det inte vara så lite praktiskt för arrangörerna, men nu är det så att om man inte gör någon åtskillnad mellan löften och visioner kommer allt man skriver tolkas som löften. Detta innebär att deltagarna löper stor risk att bli besvikna och att chanserna rör att man lyckas genomföra visionerna minskar. Detta för att spelarna inte får sin del i det hela tydliggjord för sig.

Slutligen finns det en sak till sons ni måste tänka på i det här skedet. Att arrangera en stor lajv innebär att man tar på sig ansvaret för något som flera hundra förmodligen ser som sin största händelse på ett helt år. Detta måste alltid genomsyra ens arbete mer än viljan att skapa något för egen skull. Man måste vara beredd att ta det ansvaret, är man inte det ska man inte vara lajvarrangör.