Saga mot Verklighet

Det finns många olika typer av lajvregler, idag spridda och ihopblandade till en stor smet bland de svenska lajvsällskapen. Men i detta är det möjligt att urskilja två poler som möjligen representerar olika syn på lajv och varför man lajvar.

Å ena sidan kan man finna de system som sätter spelarens handlingsfrihet i centrum, här finner man en stor och ganska trasslig mängd regler som till exempel ger spelarna möjligheter att bli osynliga, att kasta eldbollar och att försvinna i tomma intet. I sina extremformer, t ex vampyrspelet Masquerade, befinner sig de här regelsystemen bara en liten bit från de klassiska bordsrollspelen. Den stora fördelen med dessa system är att det inte finns några begränsningar för vad spelarna kan spela eller vad de kan göra - allt detta sköts genom olika typer av regler.

Den stora nackdelen är, förutom att man måste läsa på en väldig massa regler, att man som spelare inte i praktiken upplever det som händer. Det är en väldig skillnad mellan någon som plötsligt blir osynlig och någon som sätter händerna i kors över bröstet (tecknet för osynlighet) och går från platsen.

Den andra polen är de system som sätter äktheten och upplevelsen i centrum. Här är enligt regelverket ingenting tillåtet som förstör det visuella och auditiva intrycket för deltagaren. Allting är vad det ser ut att vara och alla föremål som hör till den verkliga världen, offlajvsakerna, ska gömmas så att ingen kan finna dem. I sina extremaste uttryck är målsättningen att verkligen återskapa sagan, man tar bort möjligheterna att slåss, för att stålvapnen är för farliga och man handsyr alla kläder i syfte att allting ska kännas rätt för deltagaren som bär dem.