Saga mot Verklighet

I princip går det att arbeta hur mycket som helst med en lajv. Ska man återskapa en helt ny. annorlunda värld är möjligheterna till spännande intriger, stämningsfull scenografi och intressanta rekvisitaföremål näst intill obegränsade. Därför krävs någon form av riktlinje att följa när man väljer vad man ska realisera. Den självklara princip vi förespråkar är: Se till att det arbete ni lägger ner kommer så många spelare som möjligt till godo. Tro oss när vi säger att detta är mycket lättare sagt än gjort. Det finns många fällor man kan hamna i. Att konstruera scenografi och rekvisita är t ex mycket tidskrävande, och det gäller därför att extra noga bedöma hur många deltagares lajv som kommer förhöjas av det eller det arbetet. På detta område liksom alla andra måste man hela tiden ta ställning utifrån ett helhetsperspektiv på lajven och försöka undvika de enskilda spelarnas perspektiv, eller i alla fall inte låta det styra. Risken är annars att man kanske lägger ner mängder av arbete på ett rekvisitaföremål avsett för en ensam grupp eftersom man utgår ifrån att man själv skulle tycka det var så utomordentligt häftigt att finna detta föremål, och denna fascination har fångat en. Ett skräckexempel är just arrangörsgruppen där ett flertal personer ägnar sitt mesta arbete åt att konstruera rekvisita till vissa isolerade grupper. Gränserna är dock väldigt svåra att dra samtidigt som det likaledes är besvärligt att alla gånger bedöma t ex en intrigs effekter under lajven. Vissa saker har ju en förmåga att sprida ut sig i spelet medan andra göms undan. Ett exempel kanske kan klargöra tydligare vad vi menar.

Hans i Guldpaddan väljer att lägga ner en veckas arbete på att konstruera mönster till hertigens knektars kläder. Kalle arbetar även han en vecka med att skulptera en gudastaty till svartfolken. Båda dessa grupper är lika stora men vi vågar oss ändå till att påstå att Hans arbete ger mer till lajven. Detta eftersom knektarna utan mönstret inte skulle lyckats sy några snygga och uniformella kläder över huvud taget. Nu kommer istället i stort sett alla deltagare kunna njuta av deras praktfullhet. Men gör inte Kalles staty svartfolkens högtid oerhört maxad? Jo, säkert, och vi menar heller inte att den innebär ett dåligt eller onödigt arbete. Poängen ligger i att den kommer tas fram en kväll under lajven ur prästernas supersäkra gömställe för att beskådas av en begränsad grupp. Det är även mycket tänkbart att svartfolksprästgruppen själva hade kunnat skapa en lika häftig staty om Kalle gett uppgiften till dem istället för att själv ta den på sig.