För den som vill ha järn tillverkas det fortfarande i England och Frankrike (0,01 resp. 0,003%C)och är troligen svindyrt att specialimportera.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Det går att komma över här i Sverige också, med lite tur. Skrotar och annat. DEt finns en nisse som handlar med gammalt järn. Han tar 15 kr/kg eller ngt. Kommer dock inte ihåg hur man får tag på honom.
Statistik: Postat av Anders Lindkvist — 15 september 2004, 16:28
]]>
]]>
Nu kanske denna tråd(!) börjar barka iväg från huvudämnet, men... Med Mattes hjälp gjorde vi fjädrar till vikingatida kistlås (av Mästermyrtyp) av vanligt smidesjärn med hjälp av vanlig olja som fick koka/brinna bort i omgångar i ässan, verkar inte alls så komplicerat. Möjligen är det lite omständigt men ett par hundra ringar går nog betydligt fortare att göra till fjäderstålsringar än det sedan tar att göra ringbrynja av dem
- M.v.h. Jörgen
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Utgick ni då från vanligt järn (dvs 1312)? Vanligaste sättet och kanske mest historiska är ju att härda fjädrarna i fårtalj. När man kolade upp järn förr gjorde man det i en sluten behållare som innehåller kol och benmjöl plus föremålet som skulle kolas. Sen kör man det i ngra timmar runt 900 grader (minns inte riktigt). Det var en i min klass som gjorde mästermyrsågarna och kolade upp dessa. Fungerade riktigt bra. Det är väl denna metod som är kanske lämpligare för tråd. Men man kolar ämnet innan man gör tråd av den.
Statistik: Postat av Anders Lindkvist — 14 september 2004, 12:42
]]>
- M.v.h. Jörgen
Statistik: Postat av Germund — 13 september 2004, 21:59
]]>
Man hade ganska låg kolhalt i brynjorna, eftersom man inte kunde dra tråd med hög kolhalt, eller det var åtminstone alldeles för mycket jobb. Om det är hög kolhalt så var det för att man härdade dem efter tillverkning. Fjäderstål är faktiskt minst lika autentiskt som material som "järntråd". Man hade ju faktiskt fjäderstål på vikinga/medeltid, även om man inte hade det i brynjor. Det ni kallar för järntråd är ju faktiskt inte alls järntråd, utan ståltråd. Järn tillverkas inte längre på industriell skala. Det närmaste man kan komma är lankakil-järn, som faktiskt fortfarande tillverkas någonstans i afrika ellersom det var sydameruika.
mvh. / Tor
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Ja, det är delvis sant då termen "järn" är luddig. Järn blir stål när det är kol i. Allt järn finns det kol i, utom i meteoritjärn (vilket är ngt ovanligt [:)])Men vanligtvis kallas stål med mindre än 0,4%kol för järn, för det är inte härdbart.
Lankakil heter rätt stavat Lancashire-järn för det kommer från den staden i England. Det är endast en förädlingsmetod för järn att får ner kolhalten (färskning). Den användes mellan 1850-ca 1950. Metoden var flitigt använd i hela europa och USA. Det är INTE nära järn då det är slaggrikt och kan ha en kolhalt mellan 0,1 till 1%. Det är väldigt störigt när det tar härdning "bara sådär". Däremot är det nära som järn var förr- dåligt, slaggrikt och lätt att välla. Det är toppen om man får tag på. Om det fortfarande görs ngn stans vet jag ej. Men det kräver Lancashire-ugnar som är ganska avancerade.
/Anders
Statistik: Postat av Anders Lindkvist — 13 september 2004, 10:56
]]>
mvh. / Tor
Statistik: Postat av Åskguden — 24 augusti 2004, 10:18
]]>
Fast Ralph verkar i för sig veta vad han pratar om, tog han upp ringväv specifikt?
Apropå ringbrynjor så fick jag nyligen hem ett "Starter kit" från Forth Armoury (http://www.forth-armoury.com/), så jag tänkte ta och skriva ihop en liten recension vid tillfälle. Jag kan i alla fall säga att det är en väldigt fängslande sysselsättning att sita och nita ringbrynja...
/R
Statistik: Postat av Raymund — 30 augusti 2003, 15:24
]]>
Statistik: Postat av Ambrogio — 30 augusti 2003, 11:13
]]>
Tja, det beror ju lite på vad man menar med fjäderstål... per definition ett stål man kan använda till fjädrar pga sina fjädrande egenskaper. Alltså ett kolhaltigt stål som kan härdas och anlöpas för att få en fjädrande funktion... som en svärdsklinga...
Fast utan slagg.
Däremot kan man ju anta att det var betydligt enklare att tillverka en brynja i järntråd och sedan sätthärda den än att försöka slå hål i den betydligt hårdare ståltråden.
Härdningsmetoderna är många och i fallet med sätthärdning fullt applicerbart på färdig brynja.
Personligen anser jag fjäderringarna vara ett gott alternativ om man inte har tid, möjlighet eller kunskap att nita sin brynja.
Men jag förstår vad du menar med autentisk!
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Okej, jag erkänner mig besegrad [:)] Eftersom det är helt tydligt att du kan mycket mer om det här med metall än vad jag kan så tänker jag inte försöka argumentera om det [;)]
Statistik: Postat av chili — 29 augusti 2003, 23:02
]]>
Däremot kan man ju anta att det var betydligt enklare att tillverka en brynja i järntråd och sedan sätthärda den än att försöka slå hål i den betydligt hårdare ståltråden.
Härdningsmetoderna är många och i fallet med sätthärdning fullt applicerbart på färdig brynja.
Personligen anser jag fjäderringarna vara ett gott alternativ om man inte har tid, möjlighet eller kunskap att nita sin brynja.
Men jag förstår vad du menar med autentisk!
Statistik: Postat av Ambrogio — 28 augusti 2003, 19:08
]]>
Varför skulle "järntråd" vara bättre än "fjäderstål"
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Naturligtvis så kan man inte säga att det ena materialet är bättre än det andra. Det hela handlar, som så många gånger annars, om tycke och smak. Att jag sade att järntråd var "lite mer "autentisk" än fjäderstål berodde på att järnringar var det material man använde på medeltiden. Vilket år fjäderstålet uppfanns vet jag inte (är ute på lite djupt vatten här) men det var betydligt senare.
Både järntråd och fjäderstål har både för- och nackdelar.
- - - - - Järntråd - - - - -
Fördelar:
<ul>
<li>Lätt att få tag på - finns i närmaste järnaffär.</li>
<li>Billig - kostar ca 70 - 80 kr. för 5 kilo.</li>
<li>Valfrihet - man kan själv välja vilken diameter man vill ha på ringarna.</li>
</ul>
Nackdelar:
<ul>
<li>Tidsödande - Kräver att man själv gör sina ringar.</li>
<li>Är ej självslutande - man får sluta varje ring för hand.</li>
<li>Är ofta tyngre än fjäderstålsringar.</li>
</ul>
- - - - - Fjäderstål - - - - -
Fördelar:
<ul>
<li>Kommer som färdiga ringar - man slipper göra egna.</li>
<li>Lätt att foga samman - man behöver endast en låsringstång.</li>
<li>Starka - en ring som glider upp sluter sig själv.</li>
</ul>
Nackdelar:
<ul>
<li>Finns endast i ett fåtal storlekar.</li>
<li>Betydligt dyrare än järntråd.</li>
<li>Kan vara krångliga att få tag på.</li>
</ul>
// T. [:)]
Statistik: Postat av chili — 27 augusti 2003, 23:31
]]>
]]>
/R
Statistik: Postat av Raymund — 12 augusti 2003, 06:06
]]>
/DK Micke
Statistik: Postat av Djingis Khan — 11 augusti 2003, 21:26
]]>
De flesta som håller på med levande historia vill nog ha utrustning som är så autentisk som det bara går. Nu är det ju dock så att detta ställer ganska stora krav på den som tillverkar prylarna. En nitad brynja t.ex. kräver ju ett städ, en eld eller gaslåga att värma ringarna i, diverse tänger etc. och bor man då (som många gör i dag) i en liten lägenhet med pappersväggar är det ju inte så lätt att få plats med detta. Dessutom brukar inte grannar och hyresvärd gilla att man hamrar och slår på ett städ hela kvällarna.
Kort sagt, alla gör så gott de kan efter de förutsättningar de har och det tror jag även de mest inbitna entusiasterna av levande historia har förståelse för.
Dessutom... Gör du brynjan av järntråd så blir den ju i alla fall lite mer "autentisk" än om du använder fjäderstålsringar [;)]
MVH:
// Tobbe! (som från början hade tänkt slå på stort och göra en nitad brynja men fick böja sig för omständigheterna och göra en "fuskbrynja" med enbart slutna ringar istället).
Statistik: Postat av chili — 11 augusti 2003, 20:18
]]>