Statistik: Postat av Christer Furberg — 6 mars 2007, 13:34
]]>
Fanns rebecen redan under vikingatiden, läste (tror det var fotevikens hemsida) att det skulle finnas ett fynd av en halvfärdig rebec från vikingatiden i norden, vet någon något om detta?
Spelar inte Krauka rebec i sin musik?
//Björn
Statistik: Postat av Lidskjalf — 4 mars 2007, 19:49
]]>
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 13 februari 2007, 17:36
]]>
]]>
Jag har använt gamla gambasträngar till rebecen. Pirastro har ospunna c-strängar på ända upp till 28 1/2 PM. Har du tur kan du få ut två strängar av en sådan. Kürschner kanske har också. Sen kan man även använda catlines. De är slagna som rep, fast av tarmar. Men då får man vända sig till någon av de som tillverkar strängar mer hantverksmässigt, och det kostar därefter.
Se för övrigt .
Hur pass kassa strängarna bör vara för att vara trovärdiga låter jag vara osagt. Jag tror att många tillverkade sina strängar själv, vilket säkert gav olika resultat. Det finns för övrigt en härlig berättelse på Music Instrument Makers' Forum om en kvinna som inte var rädd för att skita ner sig, utan provade att göra strängar. Hon blev bl.a. rätt paff när någon berättade att hon kunnat tjäna en hel del pengar på att sälja alla binnikemaskar hon hittat, i ställer för att bara spola bort dem tillsammans med skiten.[xx(]
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 13 februari 2007, 09:42
]]>
Stråken är nu inlämnad för omtagling, får se hur det blir.
Det som gjorde att jag fick ändan ur vagnen var att jag justerade stränglängden till 335 mm (hade lite kortare förr för att jag var feg). Det gjorde att tonen blev klart bättre, men efter någon dag small a'-strängen av. Shoppingdags alltså...
Jag fastnade för Pirastros Chorda tarmsträngar (dvs det enda som fanns i den vägen). För balansens skull tänkte jag byta alla. Tyvärr är dock Pirastros g-sträng silverspunnen och DET känns helt fel! Var hittade du din g/a-sträng utan silver???
Det går både lättare att spela (fingrarna fastnar inte i strängskrovlet) och låter bättre med de nya strängarna, men jag är ändå inte säker på om jag tycker att det är en ändring till det bättre. På ett enkelt instrument från de lägre klasserna borde väl även strängarna och ljudet vara lite raspigt? Hursomhelst så är det roligare att spela när det går lättare! [:)]
Statistik: Postat av Lilliwin — 10 februari 2007, 23:40
]]>
Till att börja med oljade jag instrumentet. Maria tyckte att terpentin var överskattat vid inoljning, så jag körde med kokt linolja outspädd. Den tränger bra in i träet ändå. Jag smaskade på oljan i flera omgångar tills träet var mättat. Allt fick torka tills det inte kladdade längre.
Sedan bonade jag ytan. Jag blandade bivax och terpentin och värmde i vattenbad tills det smälte. Appliceringsmetoden är välkänd från Karate Kid: wax on/wax off. Principen är att ta så lite vax som möjligt och gnugga så mycket som möjligt. Jag orkade 7-8 lager, men jag har hört om folk som kör bortåt 20.
Tyvärr har jag inget tips på vart du kan vända dig med stråken i Stockholm. Ta med den till en reparatör och prata med dem och se om du tycker att de verkar vettiga. De enda som jag har haft kontakt med i Stockholm är Fiolaffären; de säljer åtminstone tarmsträngar.
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 23 januari 2007, 15:39
]]>
Har du något tips på vart man kan vända sig om man har problem med sin "historiska stråke", helst i Stockholmstrakten?
Förresten, har du lackat rebecen, eller vaxat eller vad? Den har så fin, halvmatt lyster och slät yta! Jag har just lackat en liten björkskål, och den kommer inte i närheten av din finish! Kanske läge för en grundkurs i träslöjd också... [:I]
Statistik: Postat av Lilliwin — 23 januari 2007, 14:44
]]>
2) Kortare och bågformade, symmetriska (som pilbågar)
3) Kortare och bågformade, asymmetriska (som t.ex. nyckelharpstråkar)
Prova att låta tagla om den, men lämna den till någon som vet något om historiska stråkar, så att de inte försöker klämma dit lika mycket tagel som på en modern stråke.
Det ligger en video med rebecspel på Falsos hemsida (), men jag kan inte spela upp den. Kan vara något tillfälligt strul.
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 23 januari 2007, 13:24
]]>
Någonstans på nätet hittade jag en rebec-video med Falso, men nu kan jag inte hitta igen den. Nån som vet något om den?
Statistik: Postat av Lilliwin — 22 januari 2007, 11:11
]]>
Man började förmodligen använda den för att förhindra att locket säckade. Sen kom man på att den påverkade klangen på ett sätt som man tyckte var snyggt (förutsatt att man satte den på rätt ställe). Klangen blir större och maffigare.
Ljudpinnen har så stor betydelse att italienarna kallar den för "anima".
Det är inte belagt exakt när ljudpinnen började användas.
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 20 januari 2007, 11:41
]]>
En fråga, vad tusan är en ljudpinne?
Statistik: Postat av Martin A — 20 januari 2007, 02:24
]]>
Det lär tyvärr dröja innan jag gör någon inspelning; i nuläget har jag inte ens någon mik. Men jag kanske lånar en så småningom (tidsbrist, etc., etc.).
Om man ska försöka beskriva klangen kan man väl likna den vid en hes sopran: inte så stark (jämfört med fioler och så), ganska övertonsrik, silvrig, surrande...
Det är väl också så man brukar se medeltidens klangideal: rätt långt ifrån det moderna, romantiska, stora och svulstiga, utan mer övertoner, nasalt.
I nuläget använder jag en av mina fiddlastråkar som Olle Gibson har byggt. Den är ganska rak, ungefär som en stråke till en diskantgamba, och jag håller den också på gambavis när jag har rebecen i knät. Det finns ingen skruv för att spänna taglet, utan det gör jag med långfingret, på gängse gambamanér.
Jag har också lånat en Moraharpastråke av en kompis, och ska bygga en sådan så småningom -- alltså en asymmetrisk konvex. Den håller jag också som en gambastråke när jag har rebecen som en gamba. När jag har den mot bröstet håller jag stråken som när man spelar nyckelharpa (ungefär som ett cykelstyre) och spänner taglet med tummen.
Apropå stråkfattning, kolla högra lillfingret på kyrkomålningen från Häverö. Värsta tébjudningen!
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 19 januari 2007, 21:53
]]>
När det gäller min så kan man lugnt säga att det INTE är något problem att den låter som en fiol, ljudpinnen till trots...
Frågan är bara hur den BORDE låta, och vad man kan göra åt det? Säkert var variationen mycket stor på den tiden det begav sig, men något ideal hade de väl? Om det fanns någon bevarad kunde man kanske ha fått några ledtrådar. Kan tänka mig att tjockleken på kropp och lock spelar roll för klangen, liksom träslaget. Och vad är idealet idag?
Nåja, den låter, och det är kul att ha något annorlunda att spela på...
Vad har du förresten för stråke? Och hur håller du den?
Statistik: Postat av Lilliwin — 19 januari 2007, 18:49
]]>
(Tack för hjälpen att lägga upp dem, Henrik!)
Lite finlir är kvar. Jag kom bl.a. på varför den stämskruv som är närmast sadeln brukar vara vänd "åt vänster". Nu går pekfingret emot stämskruven när jag spelar i halvläge. Får väl fixa det så småningom.
Ljudpinnens vara eller inte vara har fått musikhistoriker att gå lös på varann så att hårtussar flyger. Jag vill inte gå så mycket in på det där, men eftersom kroppen är så välvd, och båda mina fiddlor har ljudpinne, ville jag prova utan. Vad som låter bättre är väl en smaksak; jag tycker det är bra att det inte låter så mycket fiol.
Bilden från Häverö är samma som finns i Sohlmans. Man har tydligen diskuterat hur pass mycket de sabbade när de renoverade målningarna, men bilden har varit kul att ha som inspiration.
/Christer
Statistik: Postat av Christer Furberg — 19 januari 2007, 17:46
]]>