För att få läder brunt måste man barkgarva, använder man fett får man ett gulvitt skinn! Alun kan man iofs garva med, men man använder det inte som betmedel i en senare infärgningsprocess vilket han också fått om bakfoten. Däremot kan det fettgarvade skinnet senare färgas på liknande sätt som tyg, med lökskal, kermes eller vejde för att få gula, orangea, blå röda, lila och gröna toner.
Så fort man använder bark istället för fett får man automatiskt ett färgat skinn. Al och salix ger bjärt röda kulörer medan ek ger mörkt brunt. Genom att låta ett rostigt föremål oxidera i ett barkbad ett tag kan man få riktigt blanksvart färg, som dock bleks ordentligt med tiden...
Detta säger ju ingenting om vad man faktiskt använde på just vikingatiden, men med tanke på käll-läget så skulle jag nog ändå inte förkasta bildkällor med svarta skor bara för att de inte står att finna i det arkeologiska materialet...
/MartinaStatistik: Postat av Martina — 12 december 2006, 11:16
]]>