För alla andra som eventuellt kommer att läsa detta i framtiden så kompletterar jag här med mina erfarenheter och tankar efter helgens vedermödor.
Jag hölls utomhus och kokade hornen mellan 1,5 timme till 4 timmar. Sen drämde jag dom i stammen på en tall, ganska hårt. Jag kom på att man inte skall slå vid hornroten/öppningen för då är det risk att man får en spricka i hornet. Nej, man skall slå mitt på hornet för att "klämma ut" innehållet som kaviar i ur en tub.
De långa och de vridna hornen var svårast. Dom kokade jag länge men det gjorde nog varken till eller från i det stora hela. Problemet var att dom var vridna. Något horn hade något som kan beskrivas som kammar på insidan som "nöp tag i" kärnan. Lösningen här var ett skruvstäd. Nyp tag ordentligt om kärnan. Vrid, dra och vicka hornet så lossnade kärnan till slut.
Lite ovetenskapligt kan man säga att hornet består av tre delar. Det yttre hårda skalet, den inre hårda kärnan och däremellan en broskliknande, 2-3 millimeter tjock hinna.
Vad som händer när man kokar hornen verkar vara följande. Dels blir ytterhornet mer eller mindre mjukt och mellanhinna blir slemmigt hal och mjuk medans kärnan fortfarande är hård.
När man sen slår hornet i brädan så blir det som i en tandkrämstub, den hårda kärnan ploppar ur.Statistik: Postat av Håkan_Skara — 24 november 2003, 09:52
]]>