av Matti » 19 mars 2009, 12:37
Nja, Mjödbjörn. Visst fick bönderna finansiera sin egen utrustning, MEN de fick en hel del plundringsgods under 1400-talet. De var inte lika up-to-date some proffsen, men de var fanimej inga hötjugebönder som bodde i Sverige på den tiden, och de verkar ha anpassat sig efter läget.
Karl Knutsson Bonde, som både var skraj för bondeuppror men också insåg att de var viktiga för rikets säkerhet, stiftade lagar om att bönder inte fick färdas, i varje fall inte till tinget, medhavandes armborst och harnesk. Detta påbud upprepades gång efter annan. Så bönderna brydde sig följdaktligen inte speciellt mycket, och tillgången på harnesk och bra armborst var tillräckligt omfattande för att det skulle vara ett gissel i överhetens ögon.
Samtidigt så var det jättebra att bönderna var såpass väl utrustade då det gjorde att rikets snabbast gripbara militära resurs, bondeuppbåden, var hyggligt väl utrustade.
Bönderna följde inte modets nycker, och en bra hjälm var en bra hjälm. Dolnsteins teckningar och beskrivningar av svenskarnas utrustning skvallrar om detta. Likväl så var bönderna oftast väl utrustade, och dessutom inte sena att samlas på nytt om de fick stryk.
Faktum är att det bästa sättet att få ett fortsatt bondeproblem var att ge bönderna ordentligt med stryk. Det verkar faktist inte ha avskräckt speciellt många 1400-tals bönder. Istället verkar de bara ha blivit ännu mer sturiga och hämndlystna.
Christian I plattade till en bondehär utanför Stockholm 1463, genom att finta med förhandlingar för att ge sig på bönderna under en vapenvila. Omkring 1000 av de 3000-4000 bönderna som låg i läger utanför Stockholm fick sätta livet till under detta Stockholms VERKLIGA blodbad. Men vad hjälpte det Christian?
Upplandsbönderna blev bara ännu mer förbannade. Och Biskopen Karl Vase reste upprorsfanan. Christian tryckte hans trupper norrut, men i Hällaskogen gick biskopens folk i ställning, förberede bråtar och väntade.
Christian attackerade, hans enheter splittrades och fick strida på böndernas vilkor medan dessa föll tillbaka till nästa bråte allteftersom situationen krävde. När ögonblicket var det rätta smackade biskopen in i de kungliga truppernas flank eller bakre gruppering med sig frälserytteri och det sägs att så pass många som 1200 av de kungliga trupperna stupade där i Hällaskogen.
1400-talets bönder är så badass... Jag önskar att jag hade tid att pyssla med dem också. Men det förstås, jag kan skrapa ihop en hyfsad bondedräkt av 1400-talssnitt tror jag, om det kniper.