Historiska världars forum

Satt just och diskuterade alkohol under medeltiden och kom in på det här med starksprit. Är det nån som har koll på när man började tillverka starksprit?

jag vet inte om tidigare, men det finns utforliga recept i den lilla danska kokboken fran 1616, da det uppenbarligen ar en gammal och val utvecklad konstart.

/maggie

Sökmotorer är den vetgiriges vän ... [:D]

http://www.shenet.se/ravaror/alkoholtrad.html

Läste det inte så noga... Men jag tror att i sverige var det knappast någon vanlighet med starksprit före 15/1600 talet någongång...

Användes inte det till kruttillverkning innan? Nåt dimmigt (?) minne har jag av det...

Enligt Lars Elgklou och "<b>Helan & Halvan, en bok om nordiskt brännvin</b>" så är det Birgitta Birgersdotter som är en av de första skandinaver som berättar om brännvin - någon gång under 1300-talets mitt. Det där med krut är, enligt samma källa, "Pulvermakaren Berentz" 1467-70 fick han fyra örtugar till inköp av "brandwijn" att användas i kruttilverkning - och att dricka sörjan blev redan 1476 olagligt i Stockholm.

/N B

Enligt boken "Så åt och drack man förr... Mathistoria och gammaldags mat" av Kristina Li Olls, Bert Olls och Sten A. Öhman så nämns brännvin inte som drickbart förren 1476. Innand dess gjorde man parfym av det och använde det för framställning av svartkrut. 1494 ansåg sig riksföreståndaren Sten Sture tvingad att hota tre "pulvermakare" med böter om de sålde brännvin för annat bruk än det militära. Fyra år senare såldes drycken till allmännheten, men bara av Cort Flaskedragare, en ledamot av flaskdragarnas (flaskbärarnas) skrå, som källarmästare och kypare tillhörde.

Enligt Nationalencyklopedin omnämner redan Aristoteles (cirka 300 f.kr.) destillation, vilket sedan spreds till araberna cirka 700 e.kr. och fr.om. 1100-talet dyker det upp i Europa. Främst verkar det dock vara för parfymer och liknande till en början. Att dricka det verkar enligt samma informationskälla som sagt bli vanligt först på 1400-talet.

Oj, tack för alla svar.

Det användes mest till parfymer och krut och dyligt alltså, man undrar ju lite hur dom kom på att man kunde dricka den också.

Redan innan 1350 fanns en Henricius Brännevattenmakare i Lund. Under peståren fick det ett uppsving som 'livsvatten'.