Fråga om ringbrynja från SHM

av **Admin** » 6 juli 2005, 18:24

Hej,

Jag har varit nere i magasinen och fotograferat lite, och stötte på detta (såvitt jag förstår) slutna fyndet från Glimmingehus vallgrav. Det är ett flertal bitar välbevarad ringbrynja, men bitarna har många likheter, i alla fall vissa av dom, trots att de verkar fragmentariska. Det är nästan inga öppna ringar, och inga ringar som ser ut att vara på väg att korrodera sönder. Längst ner finns en mässingsring på den stjärnformade biten.

Kan någon tipsa om vad detta skulle kunna vara? Eller är det bara någon som tränat på att sätta ihop brynjeringar

?

/Henrik

av **Martin Skoog** » 8 juli 2005, 11:09

Den övre raden ser ut som ämnat för krenelering av brynjan, men de övriga bitarna passar liksom inte riktigt in nånstans. Dåtidens brynjor var ofta assymetriskt sammanfogade, med både en mängd kilar och oregelbundna storlekar på ringarna, till skillnad från de "perfekta" brynjor som görs idag.

Men trots att det var vanligt med brynjor sammansatta av många små delar så ser de nedre bitarna inte ut att var färdiga för ihopsättning. Man kan nog med ganska stor säkerhet säga att dessa bitar inte har utgjort en färdig produkt utan är spill från tillverkningen som aldrig kommit till användning.

Jag vet själv från den tid jag satt o knypplade att man inte satte ihop ringarna en och en, utan just gjorde små sjok, som man sedan sammanfogade till större delar. Detta kan man också se på de bilder som finns bevarade på brynjemakare, att det ligger småbitar spridda lite överallt på ringbrynjemakarens arbetsbord.

Eventuellt använde kanske även dådtidens brynjemakare tekniker för sammanfogning som gått förlorade, t.ex. i fråga om passform m.m. som krävde att en mängd små sjok med extravagant form fogades samman. På samma sätt som jackor under t.ex. 1400-talet så är ringbrynjeärmar och böjda redan i sammanfogningen, vilket kräver en del tekning för att få till en schysst armbåge m.m.
De brynjekragar från tidigt 1500-tal jag studerat har t.ex. en sammanfogning som jag inte på något vis blir klok på trots att jag kan sätta ihop raka och cirkulära brynjebitar i sömnen. Så det finns nog mycket mer att utforska i frågan.

Sammanfattningsvis så kan jag inte finna nåt annat svar på frågan än att det skulle röra sig om ofärdiga delar från brynjemakarens verkstad.

Och Henrik - MKT bra initiativ att kasta ut sådana här konkreta frågor om intressanta föremål här på forumet. Mer sånt.

/Martin

av **Halvor** » 9 juli 2005, 06:23

av **Admin** » 11 juli 2005, 10:02

Stort tack, nu har vi lite att tillföra i databaserna i samlingarna!

/Henrik

av **Thrinduil** » 18 augusti 2005, 11:06

Jag kan tänka mig att taggarna högst upp på bilden är tänkta att sitta längst ner på brynjan, som en liten utsmyckning bara (har det på min).
Restrerande bitar tycker jag inte ser ut som spill, utan som lek bara. Jag menar, hur ofta får man en spillbit i form av en öh.. "grej"

av **Martin Skoog** » 18 augusti 2005, 11:33

Det får man när man gör tredimensionella lösningar på armbågar, halsar, armhålor m.m. Mycket tveksamt om brynjemakaren satt och lekte i sin verkstad...

av **Tehinke** » 23 augusti 2005, 10:56

Appropå det, är det nån som har en bra beskrivning på hur man passade till brynjor i armbåge, armhåla etc?

av **Raymund** » 23 augusti 2005, 11:47

Här finns en rätt bra sida om "armhålor":
http://www.staff.ncl.ac.uk/nikolas.lloy ... lpits.html

/R

av **Martin Skoog** » 23 augusti 2005, 13:00

Appropå frågan om de udda bitarna, så sitter jag nu och bygger en ringbrynjekrage efter ett original från tidigt 1500-tal. Jag slås av hur mycket snabbare det går att arbeta när man sätter ihop den som originalen är ihopsatta dvs. med hela stycken och kilar för expanderande partier. Detta innebär att man alltså INTE t.ex. sätter in extra ringar här och där för att få t.ex. en "solfjädersform", utan alla stycken är enkelt "rättlinjigt" utförda, även kilarna som har symmetriska former. Detta medför att man på ett mycket smidigt vis kan bygga om, reparera eller byta ut delar av brynjan utan att plocka sönder hela strukturen. Många välbegangnade bevarade brynjor vittnar också just om att man byggt om och reparerat dem i olika etapper, eftersom det kan vara flera olika typer av ringar i hela sjok där man lappat ihop dem. Då det begav sig, när man nitade ihop varje ring, utförde man naturligtvis inget onödigt arbete. den enklaste metoden var den man använde, vilket iofs ibland gjorde estetiken lidande, men funktionaliteten var huvudsyftet.

av **Tehinke** » 24 augusti 2005, 10:42

Och bitarna man kanske var tvungen att plocka bort ur en brynja kunde komma väl "till pass" i nästa brynja, kan man tänka.

Fråga om ringbrynja från SHM

Fråga om ringbrynja från SHM

Vilka är online