Vikingatida rustningar?

[Vargman]

Jag tror att handeln inte på något sätt påverkade försörjningen hemmavid. Man levde på jordbruk, jakt och fiske. Bruksföremål kunde man säkert tillverka själv. Handeln handlade väl mest om lyxprodukter som glas, kryddor, finare tyger och liknande. Vidare var handel något som stormännen sysslade med eftersom det var ett kostsamt företag. Man skulle ha ett eget skepp, man skulle ha råd att köpa in/skaffa de varor som man seglade ner söderut. Man ska också ha råd att ha besättning på båten. Detta hade förmodligen endast ett fåtal familjer. Sen får man också tänka på att ett handelsföretag ända ner till Svarta havet var ett högriskföretag, man skulle helt enkelt ha råd att förlora allt!

Kort sagt, vikingatågen/handelsfärderna var en bisyssla för en liten del av befolkningen. de flesta stannade hemma och skötte gården och levde på det. Hade det varit så att den svealändska ekonomin var beroende av handel med orienten så hade vi gått under efter 1066 (eller när man nu slutade) då handelslederna österut stängdes.

/Wolfie

[Matti]

Ett stort misstag som du gör i ditt resonemang, Edgepal, är att du ser rövare och handelsman som svart och vitt. Du lägger ett modern perspektiv på det hela och modern logik.
Under vikingatiden använde man delvis en annan logik.
Inom samhället fanns ett krigarideal, och krig var ärofullt. Du kunde bli rik på handel, men det gav kanske inte så mycket prestige.
Därför fanns det goda skäl för att hövdingen skulle samla sitt följe, kanske ta med ynglingar från trakten och dra på plundringsfärd. Det var inget att skämmas för, det var högst ärofullt!

Att handla var ett lite säkrare alternativ, som visst kunde ge pengar, och inte behövde du skämmas, men vilken man blev hövding via enbart handel?

Dessutom så var man opportunistisk. Kanske det föll sig så att det var mer lönsamt att för stunden slå till och ta, snarare än att handla.
Många verkar ju ha varit hederliga handlare på ett ställe, men rövare på ett annat.
Vikingen var en opportunist, och även en legosoldat. Hövdingen sålde sina tjänster till högstbjudande. Jag rekommenderar Dick Harrisson och Kristina Svensson bok om vikingatiden.

Vikingen kanske inte alltid var en ren sjörövare, han kunde mycket väl vara en handelsresande i våld. Och när man väl fått tjänst, ja, då kunde man ju plundra av hjärtans lust hos arbetsgivarens fiender.

Det finns en gammal i skolan omhuldad svensk sed att utmåla just de svenska vikingarna som "mer reko", snälla handelsmän, precis som vi svenskar är idag, medan det inte sällan står att Norrmän och danskar var de som plundrade värst.
Här annar jag en annorlunda nationalistisk historieskriving, född under 60 och 70-talet. Emellertid tror jag att den bild som nu växer fram, och som Harrison och Svensson presenterar, av vikingen som främst en legosoldat, ligger närmast sanningen.

Så var det rustningar.

Man skall vara väldigt försiktig med att dra för hårda växlar på fynd av rustningar eller avsaknaden av dem. Sedan skall man inte vara för blåögd vad gäller synen på arkeologiska fynd som absoluta fakta.
Det är faktist så att det vi ser är en arrangerad bild. En begravning, som följt för oss okända normer och ritualer, som säkert varierade från plats till plats.
I bilden av den heroiske krigaren KAN ha ingått att han stred som exempelvis en bärsärk, utan annat skydd än skölden. Kan funka i många lägen, MEN när det börjar regna pilar och kastspjut är det högst obra att vara utan brynja.

Dessutom är nog de flesta gravar vi hittar inte vikingar per se... Att du har vapen i graven behöver inte betyda att du är viking. Du kan vara en välboren fri man, och som sådan var vapnet lika mycket ett tecken på din status.
Dessutom var rustningar dyrt, men det betyder inte att de inte fanns. Exempelvis så finns många omnämnanden om hur krigare i sagorna fick brynja och hjälm ur konungens förråd. Och dog han gick dessa tillbaka.
Beowulf skänker döende sin brynja till den enda krigare som hade mod att hjälpa honom.
Brynjor och hjälmar verkar ha haft en tendens att gå i arv.

Jag kan återkomma om detta.

[Vargman]

Som alltid är det en glädje att läsa dinna inlägg Matti och jag håller med dig i det mesta du skriver. Däremot tror jag att själva begreppet viking kan vara lite missledande i slutet av ditt resonemang. Jag tror att man sade att man for i viking, men att det inte var en social titel eller någon form av tillhörighet.

Att rustningar ärvdes och att många vikingatida hjälmar och rustningar följde med in imedeltiden tror jag också på!

/Wolfie

[Vendel]

Jag vill gärna diskutera vikingaskeppens eventuella storlek i mälardalsområdet eller vikingarnas sysslor så som handelsmän, rövare eller bönder, men diskussionen är redan ganska OT som den är.

Vi fortsätter på rustningar och tar det andra i en annan stråd.

/Ville

[Matti]

Ja, visst är det så att viking var något man gjorde först och främst, men man kan sägas vara en viking medan man deltog i ett vikingatåg. Du är kanske bonndräng hemmavid, men medan du är och kajkar på havet så är du viking.

[Vargman]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Vendel</i>


Vi fortsätter på rustningar och tar det andra i en annan stråd.

/Ville<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Åter till rustningarna alltså! Problemet är väl att om inga nya fynd görs så kan vi inte säga något. Vad vet vi då?

1. Vi vet att en hjälm (och delar av en hjälm) och en ringbrynja har hittats i nordmännens hemområden. Detta kan antyda att de inte var så vanligt förekommande eller att de användes och ärvdes tills de kasserades och då smälte man kanske ned dem och använde stålet/järnet till grovsmide

2. Något som kan tolkas som hjälmar och brynjor finns på olika bilder och skulpturer. Om dessa hjälmar var att metall eller möjligtvis läder vet vi inte även om det senare skulle förklara frånvaron av fynd. Däremot tror jag inte att konstnärerna avbildade något som inte fanns i deras omgivning

3. Ringbrynjor/kroppsskydd och hjälmar nämns i flera källor. En del av källorna är av senare slag och kan beskriva sin samtid.

4. Det förekom både ringbrynjor och hjälmar i andra områden och kulturer som nordborna var i kontakt med

5. Det förekom handel mellan dessa kulturer och nordborna. Bland annat så importerade man svärdsklingorna (hjaltet gjorde man lokalt och därför skiljer de sig från de frankiska svärden)

Det är väl ungefär det vi känner till. Sammantaget kan man tycka att dessa fem punkter/bevis talar för att det fanns både hjälmar och rustningar hos nordborna.

Nu över till mina funderingar:

Det är inte orimligt att tänka sig att nordborna precis som sina motsvarigheter på kontinenten ville vara väl skyddade i strid. En hjälm borde inte ha varit dyrare än ett svärd och kan man köpa det ena borde man kunna köpa det andra (tänk på att många av silverföremålen som hittats borde ha varit värda åtskilliga hjälmar)sålunda både majoriteten av stormännen, deras manliga familjemedlemmar och huskarlar kunna bära hjälm. Ringbrynjor borde vara betydligt dyrare och något som färre hade råd med. Under perioden går det väl inget större mode i hjälmar och en ringbrynja är en ringbrynja så det var knappast någon som behövde skämmas för att han gick i brorsans "kläder". Rustningarna borde därför ha kunnat gå i arv en bit in på medeltiden.

När man for i viking så tror jag liksom tidigare nämts att man föredrog snabbhet framför skydd. Hjälmen (vare sig den var i läder eller metall)däremot borde man ha kunnat släpa med sig. Skölden täcker en stor del av kroppen, men huvudet ville man nog ha någon slags skydd för.

Kort sagt, rustningar och hjälmar borde ha använts av medlemmarna i det övre samhällskitet och deras följeslagare (huskarlar), framförallt hemmavid och på de rena krigståget till kontinenten men varit mer ovanliga på handelståget österut.

Thats my 50 cent...

/Wolfie

[Ny Björn]

Bra att ni självsannerade ämnet - gott så ur ett moderatorperspektiv.

Eftersom jag för tillfället inte har tid att nagelfara alla sidorna i denna tråd så kan detta bli en upprepning som gränsar till "stating the bloody obvious" - jag har tjatat om detta förut:

Tjelefyndet ger en antydan om hur uttjänta hjälmar behandlades. Fyndet är en förmodad depå av smidesverktyg och råämnen som återfanns redan 1850 utanför Viborg på Jylland. Bland det som räknades som skrotmetall fanns ett fragment som först 1982 blev identifierat som del av en hjälm av Gjermunbu-typ. Smeden/-erna har sannolikt strippat hjälmen och använt de större plåtarna till annat medan det mer speciellt formade ansiktsskyddet varit svårare att återanvända och därför hamnat bland bra-att-ha-skrotet. Liknande återbruk av metallföremål finns t.ex. i Mästermyrsfyndet där ett stekjärn delvis klippts sönder.

/N B

[Vargman]

Som jag misstänkte! Du finns det alltså två fynd av hjälmar i Norden (en i nuvarande Norge och en i nuvarande Danmark). Ringbrynjan är också från Norge (samma fynd som den hela hjälmen). Undrar hur många oidentifierade plåtbitar som ligger och skräpar på olika museum?

/Wolfie

[miklagard]

En "plåtbit" har hittats på Gotland och är en del av ögonbrynspartiet på en hjälm.

[Vargman]

Om det är bekräftat att det tillhör en hjälm från vikingatiden är vi uppe i tre! [:)]

"Mina" teorier om att hjälmar inte var helt ovanliga hemmavid verkar stämma allt mer och mer... [:D]


/Wolfie

[Djingis Khan]

Intressant, det finns alltså fler fynd som påminner om Gjermundbyhjälmens "glasögon"? Det har ju ofta hävdats att den hjälmtypen torde ha varit ovanlig och förmodligen inte alls representativ för vikingatida hjälmar i stort, men det kanske kan vara tvärtom?

[Vargman]

Det skulle vara intressant att få lite bilder på vikingatida rustningsfynd, både från skaninaviskt område och de närområden de besökte. Har någon länkar så lägg gärna upp dem!

Jag börjar med det jag hittat:

<b>Gjermundbu-fyndet, nuvarande Norge 900-talet</b>


Hjälmen


Brynjan

<b>Shackpjäserna från ön Lewis, troligen gjorda i Norge 1100-tal</b>






(dessa är kopior)

Lewisfyndet är inte vikingatid 793/796-1066, men kanske kan visa på hur det såg ut under övergången från vikingatid till tidig medeltid i norden.


/Wolfie

[miklagard]

Fragmentet består av ögonbrynsbågarna med avbrutet nässkydd, belagt med silver där ornament i niello är pålagd. Det hittades i Lokrume på Gotland och finns i dag i Gotlands Fornsal. Det har daterats till vikingatid vilken även ornameneringen pekar på. Detta måste ha varit en högstatushjälm ! Man kan undra var resten finns ?

[Eric Hejdström]

Hoppas jag inte trampar någons copyright på tårna nu men här är iaf. en bild på ovan nämnda del av hjälm från Gotland. Det går alldeles utmärkt att finna mer information om den i [url="http://www.vitterhetsakad.se/publikationer/kap11.htm#wikingzeit"]Wikingerzeit Gotlands I-III.[/url]

[edgepal]

Intressant debatt det här.
Misstag gör vi alla Matti. Jag kan nagelfara vad du skriver om du vill… Men jag skall vara snäll. Varken du eller jag, eller någon annan heller för den delen VET någonting om det fanns ett krigar ideal under vikingatiden eftersom dom inte skrev någonting om sig själva. Det som skrivits om dom skrevs 200 år efter vikingatiden av kristna människor. Det innebär att det som skrivits troligen är ganska färgat av samtiden – hur mycket – eller hur litet - kan vi inte avgöra. Det är ungefär som om vi sätter oss ned och börjar berätta om slutet på 1700 talet och allt vi vet om denna tid är sådant som folk berättat för oss och det har gått genom ett antal generationer sedan det hände… Hur sant blir det vi skriver?

Vi har några få samtida berättelser från folk som råkat illa ut – men det berättar ingenting om kulturen – eller om en tid av 300 år som vi här diskuterar. Handen på hjärtat, skall vi gå på fakta så har ingen av oss speciellt mycket på fötterna, vi tycker och vi tror, vi gissar och vi vill gärna att det skall se ut på ett visst sätt. Så i princip är vi barfota varenda en av oss.
Små fragment har vi hittat i gravarna, några skepp, några boplatser osv. Det är allt.

Den största delen av den information vi har är från utländska källor, alltså från dom som drabbades av vikingarnas framfart. Offer är aldrig bra vittnen, dom beskriver situationen lite ensidigt och alltid till sin fördel.

Jag har försökt diskutera ur helhetssynpunkt över en 300 årig period och försökt se helheten av hela perioden, inte så mycket av de enskilda detaljerna. Skall vi gå in på delar av perioden så naturligtvis finns det många andra aspekter såsom rena krig, överfall, med säkerhet både hjälmar och brynjor, det skulle ju vara mycket märkligt om vikingatiden, alltså 300 år skulle vara utan detta eftersom krig mer eller mindre är det normala tillståndet i Sverige om vi ser 1000 år bakåt i tiden. När vi inte var i krig så rustade vi för det. Att vikingatiden skulle varit 300 år av fred tror nog ingen.

De ytterst få fakta vi har kommer från våra arkeologers arbete. Då kommer vi till tolkningen av vad vi hittar. Denna tolkning är ju ytterst viktig och den får absolut inte fuskas bort, fynden måste få berätta om sin egen historia. Det är lika viktigt vad vi inte hittar.
Om vi har en övertro på ett ”krigarideal” – då tolkar vi fynden efter vår tro och våra ideal, det finns otaliga exempel på detta.

Jag tycker att det är mycket intressant att antalet hjälmar har ökat med 100%. 2 hjälmar är inte mycket – men det är dock så många att man faktiskt kan i alla fall skönja en typ av hjälm, det tycker jag är ett stort framsteg. Ganska omgående faller då den Normandiska hjälmtypen som många vill ikläda vikingen. Vi har alltså en början som är mycket intressant, kanske en helt egen design av hjälmar, den nordiska hjälmen! En eller två flugor gör dock ingen sommar – men förhoppningsvis hittas fler fynd så småningom, hittar vi ett liknande fynd i Sverige så kan vi alltså börja diskutera en skandinavisk typ av hjälm. Det är stort.

Men – sorry – 2 hjälmar från en period av 300 år…det ÄR inte mycket. 1 hjälm per miljon invånare…

Ur detta digra fyndmaterial anser folk på fullt alvar att vikingar använde den Normandiska hjälmen (som användes efter vikingatidens slut, i alla fall på en tapet). Hur tusan skall vi kunna få vår historia rätt?
Vad vi hittar – och inte hittar, det kan leda oss så rätt som det är möjligt.

Thomas