Brynja, hur tar man på sig den?

[chili]

Hej igen!

Som väl inte undgått någon här på forumet håller jag på med en brynja (eller Hauberk eller vad det nu ska kallas). Frågan är nu: Hur drog man på sig dem? De flesta brynjor jag sett beskrivna på Internet verkar vara av en modell som man drar på sig över huvudet, som en tröja.

Nu har jag dock hört att brynjan istället knäpptes baktill med remmar (man drog alltså på sig den som en bakvänd jacka och någon annan knäppte den sedan åt en). Själv har jag inte hittat något som stödjer detta påstående men det låter onekligen som att den metoden vore enklare än den att dra brynjan över huvudet. Att dra på sig en brynja över huvudet samtidigt som man bär ett tjockt, vadderat underplagg låter oerhört bökigt.

Samma sak med huvor. Finns det belagt att dessa drogs ihop med läderband för att få bättre passform?

Någon som vet hur det ligger till?

// Tobbe!

[Raymund]

När de gäller de tidiga brynjorna så verkar åtminstone det stora flertalet varit av 'tröjmodellen' eftersom de bars som huvudskydd och en snörning innebär en försvagning, men när man kommer till senare delen av 1300-talet och framåt, då brynjan bärs under tex en bröstplåt eller en överdragsrustning så förekommer det snörade brynjor. Se tex en brynja från [url="http://w1.600.telia.com/~u60000007/misc/churburg.jpg"]Castle Churburg ca 1350-1360[/url].
På tidiga brynjor förekom det dock säkert även slitsar vid halsen som remmades ihop.
På ringbrynjehuvor så förekommer det väldigt ofta ett band runt pannan på avbildningar. Denna rem är troligtvis till för att hindra huvan från att halka runt och hamna för ögonen på bäraren. Vidare så hade brynjehuvor och ringbrynjor ofta en såkallad ventail som knöts fast för att skydda halsen. Det finns även en berömd huva från edinburg (daterad till sent 1200-tal, tidigt 1300-tal) som snörs ihop i nacken i stället. Se tex http://home.swipnet.se/~w-64205/cupps_6.html#fig22_23

/R

[olafR]

Jag har en, nästan, knälång brynja med långa armar och använder en rätt tjock gambe under.

Jag tar på brynjan genom att sticka in händerna underifrån ut genom armarna, lyfter sen brynjan över huvudet och låter den bara falla på plats, går väldigt snabbt och enkelt.
För att ta den av mig efteråt så tar jag tag i nederkanten på brynjan, böjer mig frammåt och låter den liksom "rinna" av mig över huvudet, enkelt. [:)]

Allt detta beror väl på hur tajt brynjan är, men vad jag förstått så skall den inte sitta så tajt för att skydda bättre. Rätta mig gärna om jag har fel.

ólafR

[chili]

Raymund! Tackar,tackar! Det där redde ut en hel del frågetecken. [:)]

Tyvärr ledde det även till några nya frågor:

I en annan tråd här på forumet diskuteras det om hur en kveif ska vadderas. Men enligt den avhandling som det länkas till ovan så framkommer att:

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">"Några belägg för att fodret varit stoppat har jag inte påträffat. Jag har rekonstruerat huva nr 175 30:A2 med hjälp av fjäderstålsringar av med originalen överensstämmande dimensioner. De 21 ringraderna från hjässans mittpunkt till ansiktsöppningens överkant lämnar föga utrymme för ett stoppat foder. Med ett enkelt foder av linneväv blir den däremot bekväm att bära och sitter väl. /.../ Min slutsats av undersökningarna, studiet av samtida bilder och praktisk erfarenhet gör mig benägen att hävda, att ringbrynjehuvor av den här beskrivna typen har haft ett isytt foder, vilket i många fall bestått av ett enkelt lager kraftigt tyg."<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Dock påpekas även att

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">"Det faktum att textilrester påträffats också i de huvor, vilka ej legat i omedelbar kontakt med kraniet och i vissa fall förefaller ha kastats lösa i graven, tyder på att fodret varit fastgjort i huvan och icke utgjorts av en separat, på huvudet buren hätta. Sådana är vanliga på avbildningar av de äldre, i ett stycke med ringbrynjan gjorda huvorna och avbildas ibland på ett sätt som antyder att de emellanåt varit vadderade eller stoppade (Fig. 20). De försök jag gjort med rekonstruktioner av ringbrynjehuvor har övertygat mig om fördelarna med ett i huvan fastgjort foder när det gäller huvor av den separata typen..."<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">


Då kommer en fråga: Om detta varit fallet, varför talas det då så mycket om lösa kveifar när det egentligen tycks ha rört sig om ett integrerat foder? Som jag tolkar det användes lösa kveifar endast i de huvor som var fastgjorda med brynjan. Lösa huvor hade däremot ett isytt foder.

En annan sak också. Om nu fodret bara bestod av ett lager kraftigt tyg. Hur skyddades då huvudet mot krossverkan? Kunde verkligen en utanpå huvan liggande hjälm ensam klara att stå emot ett hugg trots att den var väl vadderad.



Sista frågan gäller den rem som sägs ha burits runt huvudet (och ev. utgjort så väl inpassning för huvudet som fastsättningsanordning för huvans foder). Hur drogs denna genom ringarna? Det framkommer inte av texten om remmen drogs in och ut genom varje ring eller om den bara drogs några gånger.

Vet man hur remmen justerades? Baktill eller framtill? Med en enkel knut eller med hjälp av något slags spänne?

Frågor, frågor...



ólafR: Då var var jag på rätt spår [:)] Du har nog rätt i att brynjan ska vara rätt så pösig. Jag gjorde min alldeles för liten från början men det var inte förrän jag byggde om den och lade till ett par dm på bredden som den blev riktigt bekväm. Och jo, jag har ocksås förstått det som att den skyddar bättre om den är lös (har dock ingen tanke på att testa antagandet i praktiken) [:p]

MVH:

// Tobbe!