Historiska världars forum

Det som tilltalar mig och många andra moderna människor med medeltida musik måste vara rytmen: slagverk har ju en central roll i många stycken. Ofta verkar många medeltida stycken vara influerade av arabisk musik med mycket rytm och trummor. Men någon gång under den tidigmoderna eran verkar denna rytmiska musik försvinna och ersättas av högstämt pianoklinkande - varför? Inom svensk folkmusik verkar slagverk och andra rytmiska instrument vara helt frånvarande till förmån för stråk - och blåsinstrument. Har detta kanske något med reformationen att göra?

Med reservation för att jag inte har någon enorm kunskap om musikhistoria/vetenskap (men med stort intresse för historisk dans): Nog kan väl musik vara starkt rytmisk utan slagverk?
I svensk folkmusik har ju t ex polskor en starkt sugande tretakt. Och många danser genom 15- 16- och 1700-talet har livliga och starka rytmer.

Men om det är själva dunka-dunkat [;)] du menar, trumman, så lever den väl kvar mest som allt mer sällan använd puka i konstmusiken. Kanske kom trumman att bli alltför förknippad med krig och marscher under seklen?

I bland annat småländsk folkmusik (särskilt i smålanden värend och finnveden, vad det verkar) så är trumman ett viktigt inslag. Enligt traditionen (som dock är falsk) hade virdarnas kvinnor som ensamma i landet rätt att föregås av trumslagare vid sina bröllop - detta på grund av den mytiska Blendas rådliga ingripande mot danska krigsmän.
Var det inte så att Staten reserverade trummans användning för militära ändamål? Jag skall kika i min litteratur och se om jag hittar några belägg.
Arabisk folkmusik har inte heller per automatik trummor, knappast ens i högre grad än den europeiska, skulle jag tro. Åtminstone har jag sett rejält många arabiska folkmusikband live, och nästan aldrig med trumma.

Vill även hålla med Martin Lejon, jag tycker trumma inte alls är nödvändig för rytmen, faktiskt tycker jag ofta att frånvaron av trumma kan ge bättre "sväng". Med trumma blir det ibland lite väl markerade rytmer.

/Klöver

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Djingis Khan</i>

Det som tilltalar mig och många andra moderna människor med medeltida musik måste vara rytmen: slagverk har ju en central roll i många stycken. Ofta verkar många medeltida stycken vara influerade av arabisk musik med mycket rytm och trummor.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Det är väl så att arabiska trummor (doembek, darbouka) samt afrikanska (djembe) smugit sig in i medeltidsmusiken liksom många andra musikstilar det senaste decenniet. En modefluga helt enkelt. Folk som får en härlig dunka-dunka 4/4 eller 3/4 takt serverad till medeltida musik har nog lättare att ta den till sig, trummor är ju publikfriande till en publik som är är van rock, metal eller eurodisco.

Är väldigt tveksam att man hade särskilt mycket trummor i musiken på medeltiden, trummor verkar mest varit en militär företeelse. Fast visst är det skoj att lyssna på Cultus Ferox fyra trumslagare slåendes med klubbor på varsin baskagge.

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Fast visst är det skoj att lyssna på Cultus Ferox fyra trumslagare slåendes med klubbor på varsin baskagge.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Haha jo!
Jag tror nog att de utan problem skulle klara sig genom sin repertoar med bara två man [:D] en trummslagare och en säckpipsblåsare [:)]

Det kan ju också vara så att spela ett stråk- eller blåsinstrument kräver kunskap och instrument medan vem som helst kan sitta och dunka takten på en mjölbinge eller tom tunna? Även jag! Glöm inte heller att en hel del av dansen gick på gamla loggolv med en ganska fin resonans.

Flera intressanta svar - är ju själv ingen expert på medeltida musik, men efter det jag hört från bl.a. Falsobordone så har jag förstått att slagverk och andra liknande instrument ändå användes ganska ofta, till skillnad från mer modern musik. Jag är annars en stor folkmusikälskare med mina Orsa-rötter och allt, men om nu Småländsk folkmusik ändå innehåller trumma som Rävspel skriver så är det värt att titta - eller rättare sagt lyssna - närmare på! Jag gissar att den folkliga musiken förr har varit mer varierad och mångfasetterad än vad man kanske tror. Det mesta som levt kvar i modern tid är väl polskor och gånglåtar från Dalarna och omnejd (fantastiskt härlig musik dock!), som kanske inte alltid ger en balanserad bild av den traditionella musikaliska mångfalden i vårt land...? Jag vet ju bl.a. att både säckpipa och klarinett har varit populära instrument bland allmogen, men som kanske inte spelas så ofta av dagens spelmän

Kan vara värt att kolla in folkgruppen Sågskäras skiva "krook" som innehåller mestadels låtar från Värend. Mycket av låtarna har ett för mina öron ganska medeltida sound, och det är mycket trumma. Eftersom du nämner Falso så kanske man skall påpeka att Anna oftast använder sina slagverk på ett ganska speciellt (och bra!) sätt. Egentligen inte så mycket som rytminstrument utan mera som ett soloinstrument i sin egen rätt. Om hennes sätt att spela är historiskt rätt har jag dock inte en aning om.

Det säkraste man kan gå efter är väl som vanligt målningar, och där är det ju onekligen en hel del trummor. I västgötalagen (lekarerätten) nämns ju en typisk lekare som "en som med fiddla far, giga gångar eller trumma".

Trumspelstekniken på "Krook" är hämtad från Sogn i Norge. Trumman är en kopia av en småländsk bytrumma (ganska lik en militärtrumma fast större). Sådana har bl.a. använts för att kalla samman byalaget, framförallt i syd-svenska slättbygder. Magnus har dragit stora växlar på Brenda-sägnen (eller Blenda, se Rävspels inlägg från 12 juni).

Det finns en del sporadiska omnämnande av folkligt trumspel i Sverige framförallt i samband med bröllop. Däremot har jag inte sett några beskrivningar av hur det har gått till.

När Falso Bordone använder sig av trumma så antar jag att de har hämtat sina förebilder lite längre söder ut i Europa.

Intressant diskussion. Jag spelar, sjunger och dansar till den nu levande svenska folkmusiken och funderar ibland över relationen folkmusik-medeltidsmusik, liksom folkmusikfolk-medeltidsfolk. Jag är lite förvånad över att de här musikvärldarna inte går mer in i varandra än de gör. Mycket av folkmusiken har ju medeltida rötter. En orsak är kanske medeltidingarnas strävan att återskapa något autentiskt, och det är svårt att isolera just de medeltida dragen i folkmusiken. Folkmusiken har hela tiden stöpts om i traditionen, och en ballad som är upptecknad på 1800-talet är en ballad från 1800-talet även om varianter av den sjungits sedan 1300-talet. Men ändå, som någon påpekade finns det modeflugor i medeltidsmusiken, som att trummorna går hem hos många. Så vad är autentiskt? Jag har en känsla av att det finns en överenskommelse om hur medeltidsmusik SKA låta.

Jag håller med om att folkmusikens rytm skapas av annat än rytminstrument, men glöm inte mungigan! Eller kolla in trummisen i folkmusikgruppen Groupa när han går loss på sina rytmattiraljer! Högstämt pianoklinkande?! Njaee...

Hilda

Jag känner att skillnaden inte är så stor mellan svensk folk- och medeltidsmusik. Som du sade, Hilda, så har många folkmusikstycken medeltida rötter. "Den Medeltida Balladen" är en intressant bok i ämnet, kan rekommenera den! De flesta musiker som roar sig med medeltida musik har även ett intresse för svensk folkmusik, jag tycker nog att de två "musikvärldarna" glider in i varandra ganska ordentligt.

Måste bara flika in att också dansmusik för "de finare klasserna" har trumma ibland, också i balettmusik från 1600-talet.....