Historiska världars forum

Till flera ändamål tycker jag om att använda s k rårandsläder, även kallat ortopedläder. Vi talar alltså om läder som inte är garvat helt igenom, utan den mittersta ca 1/3 av tjockleken är fortfarande råhud. (Därav namnet, det har en rand av råhud i mitten.)

Det <i>är</i> för all del lite besvärligare att arbeta med, men det kan våtformas nästan hur som helst och blir väldigt formstabilt när det torkar.

Vågar någon yttra sig om hur långt bakåt i tiden rårandsläder har förekommit? Är det av senare datum än man tror? (Det är ju inte sällan så)

LC

Hörde från en norrman (Halvor? Ragnhild? Signe? Anders?) att man från nordisk vikingatid funnit skofynd med sulor där de först fått tolkningen att de hade dubbla sulor eftersom sulan delade sig när man pillade på fyndet. Det finns en teori att detta kan röra sig om rårandsläder, där den ogarvade biten i mitten då skulle ha förmultnat fortare än de garvade bitarna runt om.


Har ingen aning om vilka fynd det rör sig om (vi pratade litegrann om Osebergsfyndens skor som beskrivs ha mjuka mockasinliknande sulor). Hoppas iallafall att det kan vara en ledtråd.

- M.v.h. Jörgen

Jag har pillat på månda medeltida sulor som delvis skiktat sig. Det rör sig antagligen om partier som inte varit genomgarvade. Man har åtminstone på senare tid (efter medeltiden) använt sig av ogarvade (rårandsläder?) sulor i vissa skotyper som ska vara mer vattenavvisande än andra, då råläder inte släpper igenom vatten i första taget.

Ludvig