av Todd » 8 september 2006, 10:37
Hur långt är ett snöre?
Frågan är omöjlig att svara på. Men det finns andra delar som är intressanta.
Under den givna tids perioden så var slagtfältens titaner det Normandiska tunga kavalleriet, de blev ett paradigmskifte på slagfälet. Från att man slagits till fots i sköldforamtioner med långyxa, sjut,båge och svärd så fördes striden till hästryggen i tunga kavalleri chocker.
Till en början hade man som fotsoldat inte mycket att sätta emot. (Piken falangxen har ju som bekant fallit glömska) Förutom då indirekt artelleri i form av pilregn. Därmemot så forslog då tidens bågar inte särskilt bra, det kommer att dröja tills långbågens inträde då rytteriet får en regäl näsbränna på slagfältet.
Vidare repressenterar det normandiska kavalleriet en helt ny krigar kader. Kriget var dessa herrars yrke sedan barnsben och hästen deras verktyg. Ordet riddare/ritter/chevaliers dvs ryttare skvallrar ju om att just strid till häst var huvudfokus, så till den milda grad att ma tränade sina hästar till att bli stridhästar/destriers för att fungera ypperligt under strid.
Sätt detta i jämnförelse till hur tex. vikingen/saxarna levde, för dessa var krigskonsten en bi syssla till jordbruk etc och inte en huvudsyssla vilket det var för de Normandiska riddarna.
Ser man det på detta sätt så ser man en potensiell anledning till att korstågen företogs, dvs när det inte fanns slägfält kvar i Europa att kämpa på så beger man sig till Palestina, som någon slags lösning på avsaknaden på "jobb", trisstess etc.
Men hur många dog på slagfälet då? Jo långt färre än vad vi tror när vi läser olika kväden. Mest spektakulära är väl ändå Bibelns Simson vilken enligt utsago slog ihjäl 1000 filisteér med en åsnekäke.
Förmodligen om då striden som i de flesta fall rörde sig om kontrollen av ett landområde så såg man till att döda så få som möjligt, men ändå så pass många att man visat vem som bestämde på slagfälet, landområdet var ju ingenting värt om det inte finns bönder kvar att bruka det.
Denna syn kommer däremot att förändras senare under medeltiden.
Man brukar jämnföra detta med de befästa städernas intåg, innan behovet av dessa så hade bonde befolkningen lite att frukta, givetvis strök några med som statuerande av exempel om man inte gjorde som den nya landsägaren bestämde. Men inte närheten av de massakers som gjordes 200 år senare under 100åriga kriget.
Intressant nog så hade man inte ett behov i Japan av befästa byar/städer av den utsträckning som man hade i det medeltida Europa. Striderna fördes av och mellan stridsherrar och deras hejdukar för det var ju kontrollen av bönderna och deras land som intressant. Att då slå ihjäl bönder vore ju således otroligt dumt. Givetvis hade detta att göra med att Japan är en ö, dvs det finns ett bestämt stycke land, varken mer eller mindre. Paraleller kan med fördel dras till UK. Där utstäckningen av befästa städer är långt mmindre jämnfört med hur det såg ut i Frankrike/tyskland.
I Europa förändras detta i och med pesten, de som väl överlevde pesten fanns sig leva gott, nästan i ett överflöd och tillgängligt land fanns det gott om. Detta innebar att när böndernas marginaler ökade så gav det dem även möjligheter rusta sig och hyra in legoknektar för att att försvara sina gårdar/samhällen. Från frälsets sida så gav ju detta nya infalls vinklar, varför investera i att beskydda en mindre landplätt när man heltenkelt nästintill ostört kunde dra fram land o rike som rövarband och brandskatta de "nyrika" bönderna? Detta är symtomatiskt för hela det 100åriga kriget.
Så mitt försök till svar på frågan är: Att en duktig Normandisk riddare under 1100talet i Europa kommer att försöka dräpa så få som är möjligt för att kunna vinna slaget. Eftersom varje person han dräper ger honom en mindre att beskatta när han väl vunnit.
/ Todd