stridsträning

[kajsa]

Jag har letat på internet och i olika biblotek, jag har till och med frågat min mormor men ingenstans kan jag hitta ens lösa spekulationer eller gissningar! Bara tystnad och tommrum!
Är det möjligen någon här som har ett litet hum om hur krigare utbildades på vikingatiden?
Lärde sig söner av sina fäder eller fick man gå i lära hos någon annan eller fick gossarna åka med på stormiga vikingafärder och lära sig bäst de kunde eller hade de en kompis som hette Baloo som lärde dem att fajtas, eller, eller...?[?]

I mytologi och sagor är det ofta så att huvudpersonen är en duglig ung man/pojke som är duktig i "lekar". Då menar man väl stridslekar och sporter i stil med brotning och kapplöpning. Hur vanliga var sådana lekar och hur stor betydelse hade de?

Av sagorna får man intrycket att varenda bonde går omkring och kånkar på ett svärd och åker i väg på vikinafärder titt som tätt.
Hur vanligt var det att äga vapen och vilka samhällsklasser var det som främmst brukade vapen?

[David Lindholm]

Hej Kajsa!
Utan att vara expert på vikingatid kan jag våga mig på ett generaliserande svar. Det verkar som om man i de germanska ( bland många nadra ) kulturen roade sig med sport och lekar både som barn och vuxna under sin fritid. Hit hör brottning, simning, löpning, hopp etc. Alltså fysträning vilket är nödvändigt för att kunna slåss, den magiska tekninken som har blivit populär genom Budorörelsen fungerar inte i verkliga livet utan både muskler och snabbhet.OM vi ser på vapen, så var yxan vanlig, ett verktyg som man använde ofta i vardagen, det blir då betydligt enklare att lära in lite tekniker med en sköld. Spjut var mycket vanligt förekommande, och det är ett vapen som det är mycket lätt att lära sig slåss bra med, det tar en två dagar så är man ganska hygglig. Bågskytte, användes i vardagen, alltså var dte bara att sikta på Styrbjörn istället för Hjorten så var saken klar.
Fäktning lär ha tagit tid, men med en sköld är det betydligt enklare än att fäktas utan, och med sköld verkar ha varit det vanligaste. Alla fria män skulle och var av nöden tvugna att äga och kunna hantera vapen då det inte fanns någon polis, men det innebar inte att alla var rustade som Hövdingens Hird. Hirden var en semiproffesionell livvakt som hade tid att träna mycket och med den bästs utrustningen. Men den vanlige bonden ägde redan de vanligaste vikingatida vapnen. Spjutet, yxan och bågen.I allmänhet tror jag att man övervärderar våra förfäders förmåga att slåss ganska kraftigt. En hirdman var i skicklighet nog on par med enmedeltida riddare. Men den överväldigande majoriteten var nog inte mycket bättre än den medeltida milismannen.Däremot vill jag påstå att han var duktig på att tex brottas, och både stark och snabb åtminståne i förhållande till oss slöa datanördar!
Ha det gott,
David Lindholm

p.s. Det finns ett par böcker som är kul, men läs dom med urskiljning
Viking weapons and warfare - J.K Siddorn
AngloSaxon weapons and warfare - R.Underwood