Sporrar...

[Tuna]

Vet inte riktigt om denna fråga borde ligga under stridskonst men men...Jag kom att fundera på riddarsporrar. Sporrarna symbolisrerar ju på något sätt en riddare men användes de verkligen mkt? En porre har ju funktionen att sporra hästen till att springa fortare men om hästen bär tex ett brynjeskydd så har ju sporren helt plötsligt förlorat funktionen, man kan ju inte sticka sporren igenom brynjeskyddet.[:p]

[Arnaud Guillaume]

Pållarna brukar inte gilla att ha ringbrynja under sadelgjorden, så eventuellt brynjeskydd täcker inte området runt sadeln. Riddaren förväntas kunna försvara det området, och det är hur som helst bara ohöviska typer som ger sig på hästen. Som bågskyttar och annat patrask [:D]

[Tuna]

Ok då fattar jag. Men att det bara var onda personer som gav sig på hästen är jag mer skeptisk till. Lättaste sättet är väl ändå att slå ut hästen. Ofta räcker ju en pil till att slå ut en häst ur stridbart skick. Lr har jag fel?

[Arnaud Guillaume]

Nejdå, det är klart enklare att slå ut hästarna. Men om man gör det får ju inte riddarna stajla... [:p]

[BlindAnders]

Helt riktigt att man inte hade något skydd av typ ringbrynja vid platsen för riddarens ben. Du svarade själv på din fråga om att man fastnar med sporren i ett sånt fall.
Professor Erik Nylen har skrivit en mycket intressant artikel om ridkonstens utveckling, vad gäller hästar och utrustning. Den artikeln finns med i Gotländskt arkiv från 1997. Artikeln behandlar i synnerhet den unika charnersporren som man hittat på Gotland i ett fåtal exemplar. Se vidare mitt inlägg under marknadsplatsen.
Men man kan undra hur man kunde använda så groteskt stora sporrar som dök upp under senare delen av medeltiden, med stjärnklingor som var dm långa och sylvassa, eller de tidigare "pik"sporrarna som likaledes var oerhört vassa att använda på fel sätt. Nu kan man ju hoppas och förmodligen även veta att dessa riddare tränade med sina hästar dagligen, var mer eller mindre ett med sin häst och därav hade kunnandet att använda dessa hjälper på rätt sätt. Vi som rider idag, vi arbetar med våra hästar kanske max en timme per dag, vad blir det för ett samspel kan man undra. Sen ska tilläggas att dessa hästar som användes då var ofta av en grövre typ och kanske behövde man då en finare typ av hjälp för att få till stånd tvära kast och vändningar, levader etc på den där millisikunden innan fienden var över dig. Vad vet jag, jag bara spekulerar.
Anders

[Fågelblå]

För att slå ut en häst enklast möjligt torde ju vara att smyga upp bakifrån och kapa hassenorna (motsvaradne människornas hälsenor.) det torde vara ett snabbt snitt sen drösslar både häst och riddare ned på backen.

man tycker ju att vassa sporrar inte skulle vara till mcyekt hjälp eftersom det skadar hästen och en skadad häst som har mer elerl mindre ont är inget kul att varken hantera från marken elelr när man sitter på.
riddarna spenderade ju åtskilliga timmar med att träna under veckorna både til lhäst och til lfots så jag tror de vet vad de sysslade med....
och även jag spekulerar.

[Tuna]

Det kanske är lite svårt att smyga upp i bakhosorna på en riddare som kommer ridande i full fart mot en själv Men om han står still borde detta vara en tämligen utmärkt sak att göra D