Historiska världars forum

På flera medeltida avbildningar av Moses så har han horn i pannan. Detta är för mig lite förbryllande då även Satan avbildas på detta sätt.

Så de två frågorna jag funderar över är:
Varför avbildas Moses med horn?
Vad har horn i pannan för någon betydelse under medeltiden?



Ludvig

Jag har ett vagt minne av att det rör sig om en felöversättning i Bibeln där man blandat ihop de hebreiska orden för "gloria" och "behornad", eller nåt liknande, varför Moses i de medeltida bibeltexterna beskrevs ha horn. Någon som minns bättre?

Men man översatte rätt i de andra fallen? För inga andra tex Jesus har horn. Tänk om det har skrivits fel någonstans och det är meningen att Satan ska ha gloria i stället för horn.

Ludvig

Såvitt jag har förstått så översatte man lite lustigt och "strålglans" blev "horn". Så kan det gå. [:)]
Det finns en fontän(daterad 1395-1406) i Dijon, Frankrike, gjord av Claus Sluter om jag inte minns fel, som visar en annan variant av den behornade Moses.

/Emma, via sin pojkväns användare.

Ludvig, det är skillnad på gloria och strålglans. Så vitt jag kommer ihåg står det ingenstans i bibeln att Jesus eller andra har gloria. Det är någonting som senare konstnärer har målat dit för att visa personens helighet. Däremot står det så här i 2 Mosebok kap 34, vers 29: "När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med dig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte."

Karin

Jag har hört lite om just glorian och hur den kom till i konsten. Från newage kretsar. tyvärr minns jag det luddigt, och inte exakt hur jag hört/läst det. Men så här tror jag det var: för de som kan se auror, så har de olika färger för olika personligheter/egenskaper. Extra 'goda' e.d. har då en guldton ytterst i auran, och förr (när då? vet inte) var det vanligare att fler kunde se detta och att det markerades som en gloria i guld på tavlor och porträtt. Eftersom det var 'allmän kunskap' så visste man vad det betydde när nån var porträtterad med 'gloria'.
Tja, det är ju upp till var och en att tro vad man vill om det. Men en intressant tanke, kanske?

mia

Et annet spörsmål:

På flere norske alterfrontaler fra omkring 1300 er "korsfesterne" avbildet med et hodeplagg laget av fuglefjär, dvs. med vinger (i tillegg til synlig undertöy, hoser i forskjelligfarget töy, stygge ansiktstrekk mm, noe som skulle tilsi at kunstneren har villet framstille dem som helvetesföde...). Noen som vet noe om hvilken ikonografisk betydning fjär på hodet har?

Halvor

I kommentaren till 2 Mos 34:29 står det:

Det ovanliga hebreiska verb som används här kommer av samma stam som ordet för ”horn”. I Vulgata tolkades det därför som ”vara behornad” i stället för ”stråla”. Detta är bakgrunden till att Mose i konsten ofta framställs med horn.

[}:)]

Från föreläsningar i konsvetenskap för sisådär tio år sedan, vill jag minnas att Moses ursprungligen avbildades med lockar i håret, som av senare konstnärer feltolkades till horn.

Så, om mitt minne inte sviker mig, så rör sig Moses horn helt enkelt om ett missförstånd.[;)]

Råkade se ett svar på just den här från på [url="http://www.popularhistoria.se/editorial/question.asp?id=67"]populär historias webbsite...[/url]

Klippt:
Förklaringen till Moses horn ligger i en felöversättning från hebreiskan. Hebreiskan saknar tecken för vokaler, och konsonantanhopningen i de ord som å ena sidan betecknar ”lysande”, ”strålande”, å andra sidan ”behornad” råkar i skrift ha ett identiskt utseende. När kyrkofadern Hieronymus kring år 400 översatte Gamla Testamentet till latin (tillsammans med Nya Testamentet, den s k Vulgatan) råkade han därför förväxla de två orden. Den passage i andra mosebok (34:29–35) som berättar om hur Moses stiger ned från berget Sinai efter att ha mottagit lagtavlorna av Gud beskriver hur patriarken var synligt berörd av detta möte med det övernaturliga; hans ansikte lyste. I Hieronymus version blev detta till det fatala felet att han bar horn. Felet hängde med i över tusen år och rättades först under renässansen, men då var det så dags. Då var bilden av den behornade Moses redan en schablon, använd av otaliga konstnärer och med stark genomslagskraft (tänk bara på Michelangelos berömda Moses i Rom). Hieronymus felöversättning har dock – det får man väl medge – haft en god sak med sig: det har blivit lätt att identifiera Moses varhelst han dyker upp i europeisk konst. Lagtavlor och horn har blivit Moses bestående attribut.