av Anders Lindkvist » 13 september 2004, 10:56
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Åskguden</i>
Man hade ganska låg kolhalt i brynjorna, eftersom man inte kunde dra tråd med hög kolhalt, eller det var åtminstone alldeles för mycket jobb. Om det är hög kolhalt så var det för att man härdade dem efter tillverkning. Fjäderstål är faktiskt minst lika autentiskt som material som "järntråd". Man hade ju faktiskt fjäderstål på vikinga/medeltid, även om man inte hade det i brynjor. Det ni kallar för järntråd är ju faktiskt inte alls järntråd, utan ståltråd. Järn tillverkas inte längre på industriell skala. Det närmaste man kan komma är lankakil-järn, som faktiskt fortfarande tillverkas någonstans i afrika ellersom det var sydameruika.
mvh. / Tor
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Ja, det är delvis sant då termen "järn" är luddig. Järn blir stål när det är kol i. Allt järn finns det kol i, utom i meteoritjärn (vilket är ngt ovanligt [:)])Men vanligtvis kallas stål med mindre än 0,4%kol för järn, för det är inte härdbart.
Lankakil heter rätt stavat Lancashire-järn för det kommer från den staden i England. Det är endast en förädlingsmetod för järn att får ner kolhalten (färskning). Den användes mellan 1850-ca 1950. Metoden var flitigt använd i hela europa och USA. Det är INTE nära järn då det är slaggrikt och kan ha en kolhalt mellan 0,1 till 1%. Det är väldigt störigt när det tar härdning "bara sådär". Däremot är det nära som järn var förr- dåligt, slaggrikt och lätt att välla. Det är toppen om man får tag på. Om det fortfarande görs ngn stans vet jag ej. Men det kräver Lancashire-ugnar som är ganska avancerade.
/Anders