Vikingatida rustningar?

[Svartfågel]

Tjena!

Håller på att leta information och bilder på vikingatida rustningar.
Nån som har nått tips?

Mvh
/Svartfågel

[Matti]

Finns inte mycket konkret. Faktum är att rustningar var tämligen ovanliga av allt att dömma. Ringbrynjan är känd från ett enda fynd, även om den nämns i sagor. Antagligen kan detta tolkas som att brynjor var ovanliga och högt saktade vilket gjorde att man helst gav vidare en god brynja till sin arvinge än begravdes med den.

I Birka finns det fynd av fjällpansar av bysantinsk modell, men detta torde också vara ovanligt.

Detsamma förhållandet torde gälla hjälmar, även om jag gissar att dessa var vanligare eftersom du trots allt skyddar kroppen med skölden. Men de flesta var nog i läder eller i en kombination av läder och metall.

Något som verkar ha burits av fler krigare, i varje fall om man skall lita till avbildningar, är något slags vadderade stridsrockar. Antagligen gjorda av läder/linne/tovat ylle i någon kombination. Dylika skyddskläder var ofta det enkelt folk kunde skaffa med egna resurser även i senare tid.

Om jag skall ha rustning någonsin så blir det en dylik rock. Antagligen mycket mer vanligt.

[Vargman]

Ett enda fynd?! Det var inte mycket sa flickan. Gäller det under hela vikingatiden (man brukar väl säga att medeltiden i Sverige inträffade 1279/1280 iom Alsnö stadga, men vikingatiden som vi ser det slutade väl 1066 iom slaget vid Hastings) eller är det 800-, 900-tal du menar?

Vad gjorde man annars med brynjor och ev plåthjälmar? Smälte man kanske ner dom till bruksföremål, eller kastade man bara dom? Det fanns ingen återvinning på den tiden antar jag... Att tyg och läder inte överlevt kan man förstå. Sen finns det väl möjlighet att det ligger en massa brynjor ute i åkrarna runt om i sverige. Jag antar att man inte sökt runt överallt, sen undrar jag hur länge det tar för en brynja att rosta sönder helt om den bara ligger någonstans...

/Uffe

[GreenMan]

Brynjer ruster ganske fort i stykker (Jmf. f.eks Visby 1361 og utgravingene i første halvdel av det 20. århundret hvor det var mye brynjerester, hvor mange av ringene kun var rust). Likevel kan antallet brynjer som er funnet gi en indikasjon på at dette ikke var spesielt vanlig.

[Vargman]

Ang begravningar och brynjor. Kan det vara så att man begravdes i sina finkläder? Brynjan kanske var ett rent krigsplagg som man inte ville ha med i graven. Svärdet däremot tillhörde en stormans dräkt.

/Ulfr (som förtvivlat försöker variera sin sigantur)

[Rizzo]

Det kan också varit en förändring i synen på efterlivet. Rustning (hjälm och brynja) i graven är förhållandevis vanligt under merovingertid både här och i väst/nordeuropa. Möjligen kan en ide om osårbarhet eller återuppståndelse typ valhall spritt sig i början på vikingatid. Hjälm och brynja är ju då onödiga att ha med sig, kanske rent av fusk.

Det här förklarar ju inte förekomsten av umbos i gravar under vikingatid, men det finns andra möjligheter; Dels kan skölden vara en självklar, delvis offensiv, del i stridskonsten, dels kan det finnas symbolism eller viss heraldik i skölden. Sköldfärger och motiv brukades av romarna för att skilja delar av hären åt och vi var ju inte så sena att härma allt romerskt här uppe. En sådan teori skulle förmodligen innebära att hjälm och brynja helt enkelt ärvdes.

[Vargman]

Intressant här kan vara hur många brynjor det finns från från tidig medeltid (1100-t och framåt). Enligt "Medeltidens svenska krig" av Ulf Sundberg bär allmogesoldaterna brynja i mitten av 1100-t. Hur det nu var med den saken vet jag inte, men är det omöjligt att tänka sig att ringbrynjor från 900- och 1000 talet överlevt och nu gör tjänst? Om en brynja sköts och vårdas borde den väl hålla ett tag (ett par århundraden?). Den ringbrynjehuva som hittades på en kyrkovind(?) på Gotland såg väldigt fräsch ut om man betänker de flera hundra år den låg där helt utan skötsel!

Brynjan borde under alla omständigheter inte vara okänd här i skandinavien. Enligt vad jag vet uppfanns den av kelterna på 200-t före kristus och den blev dessutom snart den romerska legionens standardrustning fram till årtiondena efter kristus. Vid inbördeskriget mellan Caesars arvatagares slut (30 f. kr) fanns det ett 60-tal legioner (ca 300 000 man) och en övervägande majoritet av dem hade ringbrynjor (legionnärernas utrustning standarliserades under Marius reformer ngn gång 100 f. kr). Dessa legioner avrustades och man kan tänka sig att ringbrynjorna och konsten att göra dem spred sig (som allt annat inkl pest och amerikansk skräpmat).

Om det nu var så att det var dyrt att tillverka brynjorna och det var därför bara ett fåtal hade dom så borde arv-teorin kunna förklara detta. Men, om man hade råd att importera svärd från kontinenten, varför då inte brynjor eller i alla fall hjälmar också? Rimligtvis borde man velat ha skydda sig från ond bråd död!

Tittar man på Bayeuxtapeten så har de flesta soldater ringbrynja och detta är som bekant 1066 (ok, den lär vara gjord 20 år efteråt men det är under den period som kanske utgör slutpunkten på vikingatiden). Har det på, knappt hundra år skett en explosion i ringbrynjetillverkningen. Både normander och saxarna borde borde väl i princip vara utrustade som nordmännen (även om normanderna hade ryttare).

/Uffe

PS

Vad är "umbos"?

[Nanulv]

I Birka har man även hittat ca 550 lammeler. Det påstås att det skulle vara en rustning men jag tror själv att det är minst två. Hade tänkt göra ett lammelpansar med samma form på lammelerna som de från birka.

Vikingarna hade inte någon nytta av annan rustning mer än hjälmen då deras stridstaktik vad jag har förstått gick ut på att ta sig i land så snabbt som möjligt hinna plundra och var på väg ut från kusten innan lokal befolkningen hunnit sammlat ihop sig till mot angrepp. Och någon större yrkes arme verkar inte ha funnits mer en den i birka som skulle skydda staden.

[Vargman]

Men visst slogs man väl inbördes under epoken?! Blodshämder och andra inbördes strider är ganska vanligt i de isländska sagorna. Att en tung brynja inte var ngt som man tog med sig på skeppen kan jag tänka mig (vikten samt att saltvattnet och fukten förmodligen inte var var så skonsamma). Men vid de rena erövringstågen mot de brittiska öarna?

Jag blir mer och mer övertygad om att de vikingatida rustningarna överlevde in på medeltiden. Att de skulle kunna hänga med så länge tror jag på. Vårdas de så borde de ha hållit. Kolla in rustningarna från 1500- och 1600-talen som finns på armémuseum och livrustkammaren. De är 400-500 år gamla och ser inte direkt slitna ut, så är det orimligt att en ringbrynja från 900-talet skulle fungera för allmogen eller en enklare knekt på 1100-1200-talen?

/Uffe

[Rizzo]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">
/Uffe
PS
Vad är "umbos"?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

-arkeologiska för sköldbuckla tveksamt böjt i plural. En umbo, flera ... tja?

[Vargman]

hmmmm... var det inte så att man lade den döda kroppen på en sköld? Det skulle i så fall förklara umbos!

/Uffe

[Ny Björn]

...Umbones - eller har latinarna någon specialböjning att dela med sig av? Tycker att umbi borde fungera, men så är jag inte särdeles lärd i det döda språket heller...

/N B

[Peter_Wrede]

Umbo-umbonis om det ska vara "latin". [EDIT: Umbones blir alltså helt rätt i plural]:P Hursomhelst, jag tycker det låter vettigt att vikingar inte hade särskilt mycket rustning. Ska du hoppa av ett skepp och plundra en kustby vill du inte ha särskilt mycket rustning att släpa runt på, sköldar fungerar utmärkt (slängda över ryggen om du behöver ena handen fri för att bära stöldgods med).
Min teori är att eftersom de flesta av "vikingarna" (alltså de som var ute och härjade) inte direkt ville blanda sig in i regelrätta slag så brydde de sig antagligen inte om att rusta upp särskilt mycket (jämför med pirater och buckanjärer några hundra år senare, visserligen hade krutvapen hunnit uppfinnas med tunga rustningar är inget sjömän tycker om). De vikingar som verkligen var ute för att föra krig (de som blev normander och rusergardister i Miklagård) satsade antagligen mer eftersom de visste att de skulle behöva slåss mot tyngre motstånd än förvirrade bybor och munkar.
Nu vet jag dock inte om "rövar"-vikingarna var i majoritet mot "krigförar"-vikingarna, ni som vet får gärna upplysa mig.

F.ö. låter det ju också rimligt att en brynja som man lappar och lagar håller ett bra tag.

//Peter

[Matti]

Allting som vårdas väl kan hålla mycket längre än man tror. En kyrkvinds torra miljö är också mycket bättre än jord.
Ringbrynjan är säkerligen känd sedan länge i Norden, och det omnämns också i sagorna, exemplevis Hjalmar den hugstores sk. huggsärk. Men att man känner till och att de välbärgade har brynjor är inte samma sak som att alla har brynjor. Att bönderna på medeltiden har hyfsat med brynjor kan kanske förklaras med att nya produktionsmetoder ökat tillgången, samt att det över tid har blivit fler och fler brynjor i omlopp eftersom de var begärliga.
Det jag vill framhålla är emellertid att många verkar vilja ha just ringbrynja och vill då få det till att det inte var så ovanligt. Personligen så tror jag att vi har lite för mycket brynjor på våra moderna "vikingaslagfält".
Hövdingagravarna från vendeltid ger vid hand att man haft rustningsdelar av metall, men att dessa ofta skyddat lemar och huvud. Ringpansar har nog nyttjats mycket mer som nackskydd och även ansiktskydd.
Som jag nämnde finns det dock indikationer på att många vikingar bar skydddräkter som sannolikt var mycket lika gambesons. Textil och läderpansar var vanliga i Österled, och långa, tjocka kaftanrockar användes bland perserna som rustningar. Liknande plagg kan vara avbildade på hjälmbleck, ibland metallförstärkta.

Och en viktig sak att komma ihåg är att järn och stål var dyrbart i vikingatid. Myrmalm var den enda källa till järn som fanns, medan 1100-talet verkar ha varit startskottet för bergsbruket i Sverige. Tillgången på järn torde stigit då.
Då järn var dyrbart så lade nog den vanlige "krigaren" sig vin om att i första hand ha bra vapen som kunde döda fienden innan fienden fällde honom och satte sin lit till vanligare material till sitt skydd.
Anfall är bästa försvar...

[Vargman]

Precis som du Matti tror jag att långtifrån alla hade brynjor. Förmodligen var det så att ett fåtal storman och deras närmaste hade det. Kanske även kungens hirdmän. Kommer vi in på slutet av vikingatiden (1000-talet) så ökade nog användningen. Man kan mycket väl tänka sig att en del brynjor fördes hem som krigsbyte. 1066 (eller 1086) verkar det iaf som om de var allmänt förekommande i de nordiska "kolonierna" (eller vad man nu ska kalla dem) England och Normandie. Vet egentligen inte så mycket om vikingatiden än det jag läste i Uppsala och det man snappat upp. Men jag har den eminenta boken "Från Vikingar till Korsfarare" hemma. Rekomenderas för den som vill se vad för fynd det finns från den tiden.

Visst är det väl så att många som sysslar med vikingatid tycker att det är häftigt med en brynja och stålhjälm. Fast eftersom en brynja är så jämrans dyr så verkar en hjälm och en tygrustning göra att man kan köpa mer öl för slantarna!

/Uffe