av Matti » 30 maj 2006, 22:34
Centrumgreppskölden var i princip standard från kelterna och romarna fram till vikingarna.
En långsköld av keltisk eller romersk typ, eller germansk för den delen, går att bära ganska avlastande och stötuppfångande. Man håller den i rak eller lät krökt arm, vilande mot kroppsidan. Då man står snet vänd mot fienden så täcker skölden kroppen från axel till smalben, beroende på längd. Romarnas välvda sköldar gav ännu bättre skydd.
Du kan nu även arbeta offensivt med skölden, fram och tillbaka, och bruka bucklan som knogjärn eller i vart fall blockera motståndarens syn. Då man slåss i led som förväntades hållas, har man inte så mycket utrymme åt sidorna, så man får jobba framåt-bakåt, inte så mycket svepande. Du kan även huka bakom skölden och trycka med den, exemplevis om din linje möts av makedoniska pikenerare som vill spetsa dig. Då vidtar knuffningsfasen, då den som kan knuffa mest får fördelar. Speciellt lider pikenerarna av att deras linje kommer i oordning...
Grekernas hoplon var mer passiv, och den var lika mycket ett skydd för kamraten till vänster om dig, som för dig själv. Hoplitlinjen skulle hållas jämn och sköldarna skulle bilda en mur av brons och läder. Även här var knuffen viktig, man kunde i princip knuffa undan motståndarens linje om man hade disciplinerade djupare led. En lyckad knuff kunde leda till genombrott och brytande av motståndarens sköldmur och den verkliga slakten kunde börja.
Skölden, hoplon, var tung och det första man gjorde sig av med om man villa springa fort. Den symboliserade mer än spjutet det grekiska idealet om gruppstriden, om vikten av att hålla linjen och skydda sin kamrats oskyddade högra sida. Inget solospel där, då var man en svikare.
Romare och kelter hade en mer flexibel syn på krigföring och därför användes de mer rörliga centrumsköldarna.
För övrigt så verkar inte någon kavallerist under antiken ha använt en sköld spänd på armen! De had centrumgreppsköldar av olika form som de höll i viloläge lutade mot vänster sida när de inte användes.
Det romerska kavalleriet hade en mycket avancerad drill, som bland annat omfattade stormanlopp, följt av en slags karakoll med kastspjut, för att därefter göra en reträtt, varvid skölden hölls över vänster axel för att skydda mot skott bakifrån! Detta hade varit omöjligt med en sköld fästad på underarmen.
Notera att romarna och kelterna använde en fyrhornssadel, som höll fast kroppen tämligen väl, istället för stigbyglar. Romarna hade dessutom ett avancerat betsel till hästarna som gjorde att de kunde kontrollera dem med små rörelser.
Dessutom övade de att styra utan att använda händerna, precis som beridna bågskyttar måste göra. En riktig hästkrigare bör kunna detta för att vara riktig vass.
På många sätt så är riddarens sköld en rest av den tämligen enkla taktiken att "kör så det ryker!" Full fart framåt, skölden stadigt framför dig. Skulle chocken misslyckas så var det tämligen kört ändå, så det fanns inte mycket nytta av en mobilare sköld.
Det arma infanteriet fick liknande sköldar som som sina herrar, mer defensiva än tidigare perioders infanteri.