material filosofi

av **olafR** » 8 juli 2003, 10:00

I denna bok, står det att läsa om ett material till skjortor som heter lawn, någon som vet vad det är för material.

Mats

av **Roger** » 8 juli 2003, 10:07

Mitt personliga intresse håller sig mellan ungefär 1180 och 1210 periodmässigt, och till England, Frankrike och Medelhavsområdet. Jag vill ha så nära originalet som jag har råd med när det gäller all utrustning, därav att jag inte är riktigt nöjd med linne som jag normalt hittar. Jag vill inte ha supertunt slöjlinne till skjorta, nej, även om det säkert skulle komma busvisslingar då.( ja, jag vet.. hopfulla tankar.. ) [:D]
Och jag vill sen ha alla detaljer korrekt, från brokornas material och väv till Pelicón:en, men där det fallerar, försöker jag justera med olika metoder. Dvs, linnesilke med rätt struktur känns bättre för mig än rent linne med fel. Varför linnesilke, jo båda materialen fanns, och man gjorde som sagt blandvävar av linne/bommull och linne/ylle. Alltså känns inte linnesilket alltför främmande. Det har också egenskaper rätt lika rent linne förutom vid tvätt, där silket inte vill ha alltför hög temperatur.

Men just detta e ju kärnan i problemet. Vad ska man göra när materialet inte stämmer riktigt. Jag personligen pendlar mellan att använda korrekt tyg med fel väv och tvärtom. Dock med premissen att jag helst vill använda naturmaterial. Det är dock jätteintressant att se vad andra väljer, och man får många ideer och tips tack vare det.

Maggie: Jo, jag har nog tänkt tanken, Auckland är en jättetrevlig stad och jag trivdes som fisken i vattnet när jag var där, och tygpriserna lät ju helt ok. [:)]

/Roger

av **Sara Lundström** » 8 juli 2003, 10:21

"Lawn" är enligt min ordbok ett sorts samlingsnamn för tunt linne. T ex batist.

Nej, de gick inte klädda i gräsmatta...[:)]

av **olafR** » 8 juli 2003, 10:35

Aha, tunt linne, funderade på om det kunde vara bomull, nåja, skall det vara extra tättvävt också eller?

av **Eva Andersson** » 8 juli 2003, 10:52

Jag har funderat mycket på vad jag egentligen har för kriterier och eller riktlinjer för mitt dräktgörande och har inte riktigt formulerat det i ord så bra än (jag hade tänkt ha det på min hemsida bl a).
I mycket är jag som Burmeister, inte purist, men ändå intresserad av att det ska vara autentiskt. Precis som Anna prioriterar jag att bygga upp en komplett garderob från en tid, för att kunna ge rättvisa åt dne mångfald som fanns.

Min nivå varierar också mellan olika projekt. Allt ifrån grundnivån "inget som _ser_ syntetiskt ut (men viscose och andra cellulosafibrer, som rayon går bra) och inga synliga handsömmar" till t ex mina vikingakläder som alla är helt handsydda, har brickband jag gjort mm. För att inte tala om mitt projekt att väva diamantkypert till en mantel någorlunda lik Leksandsmanteln, vilket tyvärr brakade ihop på grund av att byggarbetare slet av hundratals trådar på väven när dne stod i lokalen och jag tröttnade efter att ha ägnat mer än 30 timmar åt att knyta trådar samt väva ca 5 cm. Nu har jag 2 m mycket vacker gul diamantkypert med 16 trådar per cm på 73 cm vidd, men vad fan ska jag göra med den?

Kort sagt, jag varierar mig mellan olika nivåer vad det gäller själva hantverket.

Men mitt huvudsakliga intresse är ju inte hantverk utan forskning (och upplevelsen för att använda Lasses klassifikationer). Även om jag är besatt av att sy så är det inte det som är grejen tror jag.
Jag vill att färgerna, typen av tyg, tillskärningen mm ska samverka till att ge en korrekt bild av hur det ser ut i konsten (det är ju onekligen primärkällan till hur något såg ut). Om jag t ex ska göra en klänning från Codex Manesse så använder jag då hellre ett maskinvävt ylletyg som stämmer bättre överens med vad man ville ha och använde inom aristokratin, än handvävt tyg som är för grovt (alltså det aktuella tyget, allt handvävt är naturligtvis inte för grovt). När jag får tummen ur och gör en riktig Herjolfsnesklänning kommer jag å andra sidan att använda handvävd yllekypert och sy den helt för hand.

Jag kanske ska tillägga att jag har börjat sy mer och mer saker helt för hand, t ex alla underkläder, eftersom det håller mycket bättre.
Eventuellt komemr jag att få gå tillbaka på detta område om några år, när mina händer blivit sämre, men den dagen den sorgen.

Eftersom strävan efter att återskapa utseendet är prioriterat för mig skulle jag t ex aldrig använda grovt linne i ett överplagg, men kan tänka mig att ha polyester i yllet om tyget beter sig som och ser ut som helylle (återigen, kolla mycket på originalet så är det lättare att bedöma) och om inte värme är ett problem eftersom ylle/polyester blir mycket varmare än helylle när det är varmt ute.
Framför allt är problemet att få tag i rätt färg som gör att man ibland får ta lite blandmaterial.

Eva

av **Eva Andersson** » 8 juli 2003, 11:15

Kort tillbakablick i lawn/linnebatistens värld.
Batist är iofs mycket tätt vävt, men trådarna är väldigt tunna så det blir lite genomskinligt ändå. I folkdräkter används linnebatist t ex till halskläden och en del väldigt fina, (broderade vitt på vitt)halvgenomskinliga förkläden.
Om nan gör en jämförelse så är tex fina näsdukar, såna man har till kostymer och så ofta gjorda i bomullsbatist.
Linnebatisten de har på Sätergläntan är lite glesare och har ngt grövre trådar, men vi talar om saker i samma klass.

Och förresten, Norris är inte mycket att lita på. Hans bilder är roliga eftersom de så väl avspeglar den tid de ritades i, men långt ifrån tillförlitliga. Man kan använda dem som inspiration och se'n gå och titta på originalporträttet.

Här:
http://home.earthlink.net/~magdlena/shirt/shirt.html
finns bla et tmösnter på en renässansskjorta efter ett bevarat plagg. Stureskjortorna finns också beskrivna i ett litet häfte av Anna-Maja Nylén utgivet av Livrustkammaren på 40-talet (tror jag).

Överhuvudtaget hoopas jag att ingen som håller på med 1500-tal har missat http://costume.dm.net/

Det är lite olika nivå på länkarna på sidan, men det Drea själv skrivit är bra och väldigt mycket annat också. Mest för tjejer förstås, men vi är ju lite i majoritet i dne här klä ut sig-världen.

Eva

av **Vix Hq** » 8 juli 2003, 11:48

För mig blir tygvalet en salig blandning av ekonomi, utseende, material och vävtyp... Jag är långt ifrån jättekunnig om olika vävars utseende och under vilka perioder de användes, men försöker i det längsta ha koll vad det är som "gäller"; och jag tar hellre ett tyg som ser rätt ut och faller som det ska, än ett som är till 100% i rätt material men ser "fel" ut. Ju mindre polyester det är i yllet, desto gladare blir jag, men det hindrar mig inte från att köpa 80%/20% ylle om det ser bra ut och har ett vettigt pris.

Det där med priset spelar in en hel del...tyvärr. Jag hittade t ex ylle i tuskaft, med lite polyester i, för 30kr/m (på Texon i Gbg...) som ser helt OK ut på ena sidan, men som är riktigt långhårigt uppluggat på den andra (känns och ser ut som fleece, nästan). Mycket klappvänligt (de som kommer till marknaden i Kungälv på lördag är välkomna att känna själva [:D]!), men jag har inga referenser för att det skulle vara särskilt medeltidigt... Men, men... Har man luddet innåt så syns det inte om man inte lyfter på kjolarna, så det får lov att duga (det faller fint, och är tillräckligt tunt för att det inte ska vara några problem att ha på sommaren). Fast framför allt; det var billigt... Sålänge leve Texons permanenta (?) linnerea, sitter här med ett tyg med ca 22 trådar/cm iaf...för 65kr/m.

Det är väldig många av de ylletyger som jag har köpt som jag använder ut och in (mot vad man skulle ha haft om man sytt "moderna" kläder av dem). Det hade varit riktigt roligt att kunna spinna allt själv, färga och väva och allt sånt från grunden, men det skulle inte resultera i att det skulle bli mer tidstypiskt i mitt fall - jag har inte skickligheten som krävs. Men någon dag kanske (förhoppningsvis får man väl tid efter pensionen?)

Jag har blivit helt såld på att sy för hand, tyvärr säger jag nästan, för det tar ju sin lilla tid. Men det visade sig vara så mycket lättare; att sy i kilar för hand t ex är som en dröm i jämförelse med hur jag upplever att göra det på maskin. Det blir mycket snyggare...vilket gör att jag undrar om jag kommer att "kunna" gå tillbaka till maskinsömmarna när det gäller kilarna iaf. Dessutom har handsyning fördelen att jag kan göra det var som helst och i synnerhet framför TV:en, vilket inte går lika bra med maskin. Det är mindre kul när man syr fel dock, och tvingas sprätta loss både ärmar och sidkil [:(!] för att man först mätte och sedan provade in fel (det gick att rädda till slut, även om det blev lite knöligt)!

Nä, nu ska jag sluta tjata här och göra något av mitt liv istället [;)] (får se hur det går...jag är skeptisk)

/Vix.

av **my_mmy** » 8 juli 2003, 12:04

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sara Lundström

Jag syftade mest på att Roger säger sig vilja ha ett visst antal trådar/cm, vilket tydligen kostar. (Ja vad vet jag...) Då menar jag, att eftersom ändå bara ska vara till underkläder verkar det väl listigare att köpa "vanligt" linne för 80-100 kr/metern som man faktiskt kan få tag på, och lägga pengarna på t ex ett tunt fint ylle till kjortel.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag läste om mitt eget inlägg, och med tanke på den brännande diskussionen i ett annat ämne så lät det kanske lite mer aggressivt än jag menade. Jag högg inte alls till, utan var verkligen nyfiken på hur du såg den här frågan - det är ju trots allt en vi alla ställs inför när vi bygger vår utrustning. (Jag är ju SCA, så kanske handskas jag mer än de flesta här med den!)[;)]

Själv tycker jag att vi alltid kompromissar någonstans, så jag gör vad jag kan där jag kan.

/maggie

av **Sara Lundström** » 8 juli 2003, 12:52

För mig är det viktigt att ha rätt material, d v s ingen bomull, inblandade syntetfiber "guldband" ([xx(])osv. Skulle jag använda ett mönstrat tyg (mindre troligt, jag bär nästan aldrig annat än enfärgat över huvud taget) skulle jag se till att mönstret passar dräktens period.

Jag syr för hand, mest för att det känns så coolt att gå i handsydda kläder och för att det är lättare att kontrollera var sömmarna går, men också för att det är lättare att kombinera med andra aktiviteter. Men jag använder bara efterstygn, som är det enda jag kan. Om det är tidsenligt eller ej vet jag inte, men det är ju ingen annan som ska syna sömmarna. Vad skärningen angår vill jag ha det så tidsenligt som möjligt, men gör hellre något enklare än något überkrångligt tidsenligt jag inte behärskar.

Inga underkläder om jag inte har mens. Jag blir tokig på alla tjejer som springer omkring i brokor, som t o m är igensydda i grenen! Och de där "barmklädena" lajvbrudar gärna springer omkring i (särskilt om de har c-kupa eller mindre) ska vi inte tala om... Det stora hålet i min garderob är strumpor, men jag ska stoppa det. När som helst...[;)]

Det finns ett stort undantag från detta, nämligen min renässansklänning. Jag insåg innan jag ens börjat leta att det inte var möjligt att sy i silkessammet ens om jag vore gjord av pengar (vilket jag inte är), samt att det skulle vara helt ohållbart att sy korsetten för hand. Den klänningen är bomull genomgående (bomullssammet, korsetten av kanvas, underkjolen av bomullssatäng och segelduk samt särken av lakansväv) och sömmad på maskin. Fållarna är dock naturligtvis handsydda, jag har väl uppfostran!

Rent allmänt ser jag sömnad som ett nödvändigt ont för att få något att sätta på kroppen, och tar bara reda på så mycket jag måste för att det ska se tidsenligt och bra ut. Jag är inte det minsta intresserad av hantverk som aktivitet, utan bara av resultatet. När det gäller vävtekniker och sådant vet jag för det ska ha någon inverkan på min tygshopping, och det intresserar mig heller inte det bittersta. Mina intresseområden rör framför allt sådant som fanns i huvvet på folk förr, sociala strukturer, sedvänjor och kulturyttringar.

Ah, trevligt att få prata om sig själv!

av **Arnaud Guillaume** » 8 juli 2003, 13:21

Jag gör nästan tvärtom vad Sara gör - innehållet i ett tyg är mindre intressant än utseende och hur det känns. Sen att naturmaterial är mer praktiska än syntetmaterial är ju en faktor som gör att jag i alla fall främst väljer ylle/linne; alla som har försökt dansa i varmt väder och syntetkläder vet vad jag menar. Annars fuskar jag där jag måste och där det går; då får det bli bomullssammet, soutageband eller vad det nu handlar om. Jag vet inte ett jota om vävtekniker, så det brukar bli som det blir, och det är nog tur för folks mentala hälsa att jag numer känner igen de plastigaste tygerna. [:P]

Med Lasses terminologi från den tidigare tråden gränsar jag åt "specialist" (dans/musik) i mina intressen, även om det är roligt att ha kläder som man vet är tidsenliga. Det som är viktigast för mig är modell, skärning, färgval osv - de övergripande dragen hos en dräkt. Det är givetvis jättekul om en dräkt är korrekt in på minsta stygn, men inte så mycket att jag handsyr det som inte syns. Min maskin är hur som helst tusen gånger bättre på att sy än vad jag är... [:o)]

av **Roger** » 8 juli 2003, 13:30

Jo, som sagt. materialvalet varierar mellan folk, man prioriterar olika, men det är bara som det ska va tycker jag.

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Jag blir tokig på alla tjejer som springer omkring i brokor, som t o m är igensydda i grenen! Och de där "barmklädena" lajvbrudar gärna springer omkring i (särskilt om de har c-kupa eller mindre) ska vi inte tala om... <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

En fråga just om detta. Det har diskuterats på många ställen, men hur pass säkert är det att kvinnor inte bar brokor? Om jag minns rätt har jag sett nån samtida bild på arbetande kvinnor där de har kjolarna "uppbundna" för att kunna arbeta på fältet. Och där kan man se antydan om brokor iaf. Sen tror jag nog man kunde vara smidig då också, och behövdes ett plagg så använde man nog det. Speciellt vintertid kan jag tänka mig problem att vara ute en längre stund utan brokor. Urinvägsinfektion var nog lika otrevligt då som nu. Sen när det gäller barmkläder, lindade man inte brösten som om det behövdes stöd för dem?

/Okunnig....

av **Eva Andersson** » 8 juli 2003, 13:34

Innan ni totalsågar Arnauds kläder på grundval av vad han själv säger så vill jag att ni alla fall tittar på honom i hans fina kläder
http://homepage.mac.com/festive_attyre/ ... eek45.html

jag har gjort byxorna och doubleten, men skjorta och rock är hans eget verk.

Eva

av **Sara Lundström** » 8 juli 2003, 13:37

Det finns inga belägg någonstans över huvud taget för underbyxor för kvinnor före 1600-talet. Då naturligtvis bara i hovkretsar. Bland borgerskapet började det bli vanligt under början av 1800-talet, men bland allmogen först i slutet av samma århundrade. Väldigt långt fram i tiden var kvinnors underbyxor dessutom alltid öppna i grenen (jag har sett ett par sådana som är ca 100 år gamla.) Frågan om byxor för kvinnor var mycket inflammerad, eftersom byxan var ett tydligt manligt attribut, och på flera håll var det ett brott för kvinnor att gå med byxor, även under klänningen. Kvinnors underkläder var särk och underkjolar. Basta.

av **Sara Lundström** » 8 juli 2003, 13:41

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Eva Andersson

Innan ni totalsågar Arnauds kläder på grundval av vad han själv säger så vill jag att ni alla fall tittar på honom i hans fina kläder
http://homepage.mac.com/festive_attyre/ ... eek45.html

jag har gjort byxorna och doubleten, men skjorta och rock är hans eget verk.

Eva
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Aah, men han är snyggare i 1300-tal. [8D]

av **Roger** » 8 juli 2003, 14:22

Sara: angående brokor för kvinnor finns ju bland annat denna, som togs upp tidigare i en diskussition här om just detta. Inte den jag tänkte på men iaf.

Tyvärr verkar det inte finnas exakt datering eller plats av bilden på siten. Någon som vet varifrån den kommer ursprungligen?

/Roger

material filosofi

Vilka är online