av jizo » 14 januari 2006, 14:28
Mycket intressant fråga! För att vara lite spekulativ och ringa in problematiken kan man väl säga att dans under medeltiden vad vi vet är ring, led eller långdanser. Men det börjar även bli poppis med danser som bryter upp i par! Det finns en referens från 1300-talet som säger att "Den enes jakt efter den andre blir mer och mer viktigt i dansen". Likaså försök till förbud av pardansen görs i en bulla i Ulm 1477 och innan på 1400-tal har präster klagat på att folket dansar in i kyrkan helt ohämmat (min kompis har den referensen, får återkomma me årtal).
Total solodans vill jag inte hävda belägg för men att tänka sig en dans med ett snabbt intermesso av snurr, jakt och fångande av sin partner kanske inte är helt omöjlig. Kanske fanns det utrymme att visa sig vacker och "stajla" i det momentet.
Vi vet ju av våra ringlekar i Sverige att man bryter upp ibland för att leka å hitta en "käresta" och dessa lekar har i många fall mycket gamla förlagor. Till det ska man komma ihåg att under medeltid dansade man oftast i sitt liv mellan konfirmation och bröllop så en viss "uppvaktningsfrekvens" måste ju tillskrivas dansen.
Moderna danser som den norska Hallingen är ju idag mycket en solodans för män med mycket "visa upp sig" tendenser. Hallingen har sitt ursprung i det som vi i Sverige kallar polskan med inträde på 15-1600-tal. Då hette den andra saker, typ proportio och bestod ofta av två till tre danser på varandra med början långsamt för att sluta snabbt. När Hallingen får sitt "soloparti" vet jag inte men musiken är åtminstone en medeltida förlaga.