Tja, jag vet inte om jag haller med. 'enzymer' ar bara ett namn pa den aktiva ingrediensen, men den forekommer i manga olika 'naturliga' material.
Bas metoden ar sa har; du syrar mjolken (sker naturligt eftersom du troligen samlar den ett tag) antingen med ett 'amne', dvs nagot du redan har som innehaller ratt kultur, t.ex. fil. Man gor detta for att det underlattar skarningen av mjolken sa smaningom, och aven forbattrar smaken. Det ar dock inte strikt nodvandigt. Otvivelaktigt har den specifika syrningskulturen mycket att gora med den specifika osten man producerar, och efterhand blir sakert luften i ystningsrummet fullt av den, liksom ett bageri ar fullt utav ratt jaster.
Sedan varmer du mjolken till handtemperatur eller sa - erfarenhet sager nar det blir ratt och idag sager vi 30 grader. Sen tillsatter du antingen lope (den ratta enzymen som finnes i kalvmagar) eller en vaxt med ratt syrningsformaga (du namner ju Cheddar). Nar den statt ett tag har du ostmassa. Sen ska den skaras, eventuellt varmas igen for att satta den (hur varmt bestammer hur hard osten blir), saltas och lagras. Eventuella efterbehandlingar gors under lagringen. Varje steg kan varieras, och dar har du de olika typerna av ostar. Men alla stegen som vi gor idag med kemiskt forfinade amnen och noggrant matta temperaturer kan goras med en erfaren hand och naturmaterial.
Min erfarenhet ar att gamla folk som hallit pa med en matprocess sen de var tre och lekte med dockor i hornet medan mormor gjorde maten kan replikera produkter ganska exakt fran gang till annan. Dock skulle jag inte sjalv veta om en kalvmage var precis i ratt stadie, eller hur manga kvistar nasslor jag skulle behova en blot sommar eller en torr host.

For att inte tala om att det ar mycket lattare att kopa lope an kalvmagar...
Jo, jag kopte press, och formar, och borjade leka. Det har varit mycket kul med det!