Tack så mycket! Jag är rätt nöjd själv, om jag inte ska vara så blygsam.
Det lär tyvärr dröja innan jag gör någon inspelning; i nuläget har jag inte ens någon mik. Men jag kanske lånar en så småningom (tidsbrist, etc., etc.).
Om man ska försöka beskriva klangen kan man väl likna den vid en hes sopran: inte så stark (jämfört med fioler och så), ganska övertonsrik, silvrig, surrande...
Det är väl också så man brukar se medeltidens klangideal: rätt långt ifrån det moderna, romantiska, stora och svulstiga, utan mer övertoner, nasalt.
I nuläget använder jag en av mina fiddlastråkar som Olle Gibson har byggt. Den är ganska rak, ungefär som en stråke till en diskantgamba, och jag håller den också på gambavis när jag har rebecen i knät. Det finns ingen skruv för att spänna taglet, utan det gör jag med långfingret, på gängse gambamanér.
Jag har också lånat en Moraharpastråke av en kompis, och ska bygga en sådan så småningom -- alltså en asymmetrisk konvex. Den håller jag också som en gambastråke när jag har rebecen som en gamba. När jag har den mot bröstet håller jag stråken som när man spelar nyckelharpa (ungefär som ett cykelstyre) och spänner taglet med tummen.
Apropå stråkfattning, kolla högra lillfingret på kyrkomålningen från Häverö. Värsta tébjudningen!
/Christer