Liten video!

[Axel Pettersson]

jag boxades innan jag började med HEMA, och har tränat mma med, så jag är ganska sparringskadad, så att säga, jag tycker att det är ovärderligt för att lära sig timing, distans och insikten att man applicerar sina kunskaper på en högst ovillig motståndare.

Sen håller jag med dig Gilles om att teknikerna kan bli lidande av sparring eller träning med allt annat än stål (egentligen borde vi kanske alltid öva med skarpa vapen, de beter sig tydligen ganska annorlunda från slöade i binden). shinaisparring speciellt ger mig en del olater, och det kan vara svårt att behålla fokus i sin träning och medvetet välja bort saker som kanske fungerar i shinaisparring men som inte har så ycket med vapenkonsten i sig att göra.

Detta är dock en risk jag gärna tar, då jag som sagt tycker att sparring är en nödvändig del i min träning (För övrigt är det ju helt historisk korrekt att sparras, hålla turneringar etc, och inte alltid med skarpa stålvapen, man tävlade ju t.ex tydligen med vapen av valben någon gång, kommer inte ihåg vart jag såg det dock).

Shinaisparring har också en fördel i att den går att utföra med ganska stor säkerhet. Det kan finnas ett större riskmoment i att sparras med folk man inte känner/har tränat med om man använder stål, och i en turnering liknande den Anders vann, med deltagare från hela världen så är shinaisparring ett väligt bra alternativ. Ett annat plus, som också har med säkerheten att göra, är att man kan introducera den till nya utövare som kanske inte känner sig bekväma med stål än.

Båda dessa två skäl gör sig bra bredvid poängen du gör Gilles, att vi är få som håller på med detta , då de kan hjälpa till att sprida HEMA till de förtappade övriga som ännu inte sett ljuset.

MVH/bla bla bla blaxel

Edit: håller med alla om det fantastiska med video, mer sådant!

[Todd]

Hej,

Martin - Fina filmer! Snygga uniformer[;)]

Anders - håller med i dina uttalanden i vanlig ordning.

Förövrigt är ju det här med sparrning ett känsligt kapitel för vissa. Det har ju med vilken inrikting och filosofi som man har i träningen. Antingen tränar man för att exakt återskapa en teknik från en manual, eller så ser man manualen som rådgivande och anpassar tekniken efter egna förutsättningar och smak.

För egen del gäller det sistnämnda inom Medeltidastridskonst men det förstnämnda vad gäller 17-18tals sabel. (Det har främst att göra med manualernas uppbyggnad, de medeltida har för många inkonsekventa variabler)

Vi fokuserar därmed på teknik 40% och sparring 60%, där vi då prövar praktiskt vad vi teoretikst lärt. Sparringen är för mig det enda som kan avgöra om en teknik fungerar för mig personligen eller ej. Jag har även svårt att förstå folk som är av annan åsikt. Men jag respekterar att smaken är olika.

Däremot så anser jag inte att träsvärd/shinai sparringen replikerar riktig stålvapenstrid (vass egg) särskilt bra. Men det är ju det närmsta man kan komma utan att förlora armar o ben. Sedan har vi ju den eviga sparringvapensfrågan,,,?

Tycker även att det är kul att det både finns strikta manual fäktare och sådana som vi som fokuserar på det praktiska. Så länge man har kul och respekterar varandras inrikting så lär man sig alltid ngt nytt.

Vi får väl återkomma med en film snart. [8D]

/Todd

Ps. De flesta av er vet ju sedan länge vilka vi är men, vi heter numera SHF, det har ju varit tradition för oss att byta namn lite då o då [:D] men nu trycks t-shirts så då blir det svårt att byta namn i framtiden. Vår hemsida heter Vildsvinet logiskt nog www.vildsvinet.se

Fan site:
http://www.nada.kth.se/~jsh/hobby/vi.html

Fäkta lugnt
Todd

[Xedric]

Ja den eviga sparringsvapenfrågan... det är ett kapitel för sig. Själv anser jag att stålsvärd, waster och shinai skall användas var för sig för att få fram alla fördelar som de olika träningsvapnena har.

Samma sak gäller för min egen del att träningen som helhet har flera aspekter som går hand i hand. Jag kan inte bara stå och singeldrilla med stålsvärd, det gör mig inte till en bra fäktare. Det är viktigt, men inte allt. Och så klart är sparring en viktig del. Och jag ser mig som en seriös manualfäktare. Min fäktning kommer ur tidigare mästares nedtecknade kunskaper. Jag hittar inte på ngt. Jag studerar och tolkar, och den tolkning jag använder måste ju fungera i praktiken. Annars har jag tolkat fel.

Jag förstår inte riktigt vad du menar Todd med att "det är kul att det både finns strikta manual fäktare och sådana som vi som fokuserar på det praktiska". Vad är strikta manualfäktare? Jag trodde alla gjorde både och, studerade manualer och försökte få det fungera i praktiken. Nu känner inte jag alla föreningar så jag e kanske naiv och tror att alla är lika bra som vi är i vår förening [;)]

Om ni byter namn så ofta, varför inte byta till Stockholms Historiska Fäktskola? Det låter så likt många andra... *hint hint* [:p]

[Martin Wallgren]

Jag tror att Todd menar att man bestämmer sig för en eller två manualer som man tränar efter och inte hoppar omkring mellan många olika manualer! Eller ? Todd?

[Todd]

Martin - det var det jag menade, det blev lite otydligt.

Xedric - Det var på förslag faktiskt, men många menade att det fanns en poäng att var inte vara bunden till någon större organisation. "Been there done that" (Sveriges första Arma förening)


Jag vill även ta tillfället i akt och rekommedera följande manual:

IN SERVICE OF THE DUKE:
The 15th century fighting treatise of Paulus Kal

http://www.revival.us/index.asp?PageAct ... D=289&HS=1

Rätt dyr men helt otroligt vackert inbunden, en riktig skatt.

/Todd

[Taffy]

Prio ett på min boklista när jag vet om jag får fast anställning.

/Anders