Stapelfödan nummer 1 var framförallt bröd då detta håller sig skapligt länge i bakat tillstånd utan att påverkas allt för negativt, sedan bestod en måltid av tillbehör till brödet i form av grytor, soppor, kött, fisk m.m. Ju rikare man var desto mera tillbehör hade man råd med och dessa utgjorde en allt större del av måltiden.
Gröt lagades säkert men om jag skulle ge mig på en gissning så var det inte alldeles vanligt pga. svårigheten att kombinera med andra ingredienser i samma gryta. Jobbet att få rent tillagningskärl utan tillgång till Scotch Brite och det faktum att man lagade maten över öppen eld bidrog till att man gärna lagade grytor/soppor/stuvningar för att hålla nere antalet använda kärl och platsen de tog upp vid elden. Då tror jag mer på att man använde spannmål i grytor på det sätt som vi använder kokvete/bulgur idag. Det är, precis som gröt (och bröd) spannmålsbaserade kolhydrater och proteiner men i en form som är mer lättkombinerat med tillbehören (precis som bröd) än vad gröt är, men det ligger en hel del moderna värderingar i detta, i fråga om vad man gärna kombinerar i matväg, också.
Slutsatsen blir väl att huruvida rotfruktsgryta var en lyxvara eller ej beror på vilket samhällsskikt man tittar på, tid på året och hur stor del av det totala födointaget den utgör.
Ha det...
/Angus