av cizzi » 4 september 2003, 15:38
Jag håller fullkomligen med Ny Björn om att vi <b>absolut</b> har ett ansvar i våra roller som medeltidare/vikingar/re-enactors eller vad vi nu än vill kalla oss. Så fort vi kliver ut bland folk skickar vi ut signalen "såhär var det", oavsett om vi vill eller inte(kolla bara på Guillous böcker, folk tror ju de är rena faktaböcker).
Om vi inte är beredda att se till att våra kläder och vår utrustning är så korrekta som bara är möjligt efter vår förmåga skall vi inte heller "gå ut bland folk", exempelvis på marknader, i Foteviken etc, utan hålla oss på slutna evenemang dit inte "de korkade mundisarna" (det var det dummaste jag har hört på länge, förresten!) har tillträde.
Sätter jag mig på ett evenemang och pysslar med ett hantverk låter jag påskina flera saker, nämligen:
* att jag är rätt klädd för tidsperioden i fråga
* att jag håller på med ett hantverk man faktiskt höll på med
* att jag gör det med rätt utrustning och på rätt sätt
och detta gäller <b>oavsett</b> om jag faktiskt demonstrerar ett hantverk, exempelvis i hantverkslägret, eller om jag sitter i Almedalen med mina polare. Frågan är nämligen inte vad jag avser, utan hur det tas emot i andra änden!
Att ha ett ansvar gentemot den mundäna världen är inte detsamma som att ha en plikt att utbilda dem, utan ansvaret ligger i att se till att man inte "luras", eftersom de allra allra flesta som möter oss när vi har våra dräkter på faktiskt fortfarande lever i den fasta övertygelsen om att vikingarna hade horn på hjälmen och alla tjejer hade strut på huvudet på medeltiden.
Och går man ut på gator och torg i vikingatida eller medeltida kläder så säger man (utan att säga ett enda ord högt) "hej, titta på mig", och i och med det har man också sagt att det är okej att titta på kläderna och utrustningen, och även att ställa frågor. Vill du vara ifred skall du inte klä dig i dräkt offentligt!