Den Taekwondo som finns idag är en sport. Den har ingenting med riktig strid att göra. Detsamma gäller de flesta kampsporter idag, de är just sporter och har väldigt lite med egentlig strid att göra. De saknar Martial intent som det brukar kallas.
Att kontrollera linjen behöver inte vara att ta den, det betyder att kontrollera den. Har man inte koll på linjen kommer motståndaren att kunna gå rakt fram och träffa dig. Ett sätt att kontrollera linjen är som du säger, att gå runt den. Går motståndaren rakt, går du i cirkel, därav det faktum att många kampstilar förespråkar det runda. Speciellt mot en större motsåndare, då är rörelsen desto viktigare.Detta går till och med igen i eldstrid. Alla som har gjort lumpen känner till "Frontaltskydd, flankerande skjutriktning".
Taichin som du beskriver använder sig utav principerna som jag har beskrivit. (Har tränat det lite när jag körde Kung-fu) Största skillnaderna mellan olika stilar är vilken eller vilka principer som man lägger som viktigast.
I en strid sätts många funktioner ur spel. Finmotoriken går åt skogen. Kvar finns det enkla. Titta på Krav maga, som använder sig utav just enkla o naturliga rörelser.
För att en rörelse skall sitta som en reaktion så behöver den ha upprepats ca 50000 gånger innan den sitter och därefter ha tränas regelbundet för att inte förloras.
Med detta i bakhuvudet så är det ganska lätt att se att det enkla är det som blir kvar i en strid.
För att citera det du själv skrev.
"Det fanns garanterat "skolor" och "former", men vi kan nog inte nå dem. Däremot kan vi kanske, med tillräkligt mycket skelettmaterial, och genom att studera vapnen och testa dem, få en allmän bild av hur de kan ha brukats.
Men om vi tar skeletten från korsbetingen som ett exempel, så var variationen inte direkt slående. Man angrep huvud, vapenhand och underben tämligen frekvent. Om det hade att göra med motståndares skyddsutrustning, eller med ett slags krigarmässigt "sunt förnuft" går kanske inte att säga.
Men ser vi på skelett tillbaka till stenåldern, så vill jag nog påstå att huvud och underarmar är det som har skador. Och ben. Det fanns säkert folk som fann andra vägar, men det är också intressant att försöka se hur folk i allmänhet gick tillväga. Och oftast så var det fråga om enkla beprövade grepp."
Detta visar tydligt att man anföll blottorna.
Om jag inte minns helt fel så är ca 70% av korbetningsfynden först huggna i benet och därefter huggna i huvudet.
Dvs, man kontrolerade linjen för att inte bli träffas själv, anföll närmsta blotta för att sedan avsluta motståndaren.
Vad gäller formationer
"Vad gäller formeringar, så är de flesta sådana som hela tiden dyker upp.
Den omtalade kilen som nämns av Tacitus exempelvis, behöver inte alls komma från romarna, utan kan vara en gammal gemensam tradition som levt vidare.
Stridslinjen eller sköldmuren är så basal och den formation som brukats genom hela historien av nästan alla."
Du säger det själv, det som håller är det enkla och basala.
I en stridssituation så är det så det är. Det är det enkla och basala som funkar.
Således är jag övertygad om att kunskap om romersk och vikingatida stridskonst + grundläggande kamsportsprinciper, likt de som jag beskrev tidgare + erfarenheter med svärd o sköldstrid ur manualer (Likt I.33) + experiment med vikttrogna replikor kan ge en trovärdig bild av Vendeltida strid.
Fast detta är egentligen en helt egen diskussion, vi började snacka bucklare...
