av Matti » 22 oktober 2008, 11:00
Ett stort misstag som du gör i ditt resonemang, Edgepal, är att du ser rövare och handelsman som svart och vitt. Du lägger ett modern perspektiv på det hela och modern logik.
Under vikingatiden använde man delvis en annan logik.
Inom samhället fanns ett krigarideal, och krig var ärofullt. Du kunde bli rik på handel, men det gav kanske inte så mycket prestige.
Därför fanns det goda skäl för att hövdingen skulle samla sitt följe, kanske ta med ynglingar från trakten och dra på plundringsfärd. Det var inget att skämmas för, det var högst ärofullt!
Att handla var ett lite säkrare alternativ, som visst kunde ge pengar, och inte behövde du skämmas, men vilken man blev hövding via enbart handel?
Dessutom så var man opportunistisk. Kanske det föll sig så att det var mer lönsamt att för stunden slå till och ta, snarare än att handla.
Många verkar ju ha varit hederliga handlare på ett ställe, men rövare på ett annat.
Vikingen var en opportunist, och även en legosoldat. Hövdingen sålde sina tjänster till högstbjudande. Jag rekommenderar Dick Harrisson och Kristina Svensson bok om vikingatiden.
Vikingen kanske inte alltid var en ren sjörövare, han kunde mycket väl vara en handelsresande i våld. Och när man väl fått tjänst, ja, då kunde man ju plundra av hjärtans lust hos arbetsgivarens fiender.
Det finns en gammal i skolan omhuldad svensk sed att utmåla just de svenska vikingarna som "mer reko", snälla handelsmän, precis som vi svenskar är idag, medan det inte sällan står att Norrmän och danskar var de som plundrade värst.
Här annar jag en annorlunda nationalistisk historieskriving, född under 60 och 70-talet. Emellertid tror jag att den bild som nu växer fram, och som Harrison och Svensson presenterar, av vikingen som främst en legosoldat, ligger närmast sanningen.
Så var det rustningar.
Man skall vara väldigt försiktig med att dra för hårda växlar på fynd av rustningar eller avsaknaden av dem. Sedan skall man inte vara för blåögd vad gäller synen på arkeologiska fynd som absoluta fakta.
Det är faktist så att det vi ser är en arrangerad bild. En begravning, som följt för oss okända normer och ritualer, som säkert varierade från plats till plats.
I bilden av den heroiske krigaren KAN ha ingått att han stred som exempelvis en bärsärk, utan annat skydd än skölden. Kan funka i många lägen, MEN när det börjar regna pilar och kastspjut är det högst obra att vara utan brynja.
Dessutom är nog de flesta gravar vi hittar inte vikingar per se... Att du har vapen i graven behöver inte betyda att du är viking. Du kan vara en välboren fri man, och som sådan var vapnet lika mycket ett tecken på din status.
Dessutom var rustningar dyrt, men det betyder inte att de inte fanns. Exempelvis så finns många omnämnanden om hur krigare i sagorna fick brynja och hjälm ur konungens förråd. Och dog han gick dessa tillbaka.
Beowulf skänker döende sin brynja till den enda krigare som hade mod att hjälpa honom.
Brynjor och hjälmar verkar ha haft en tendens att gå i arv.
Jag kan återkomma om detta.