Jag är förtjust i god mat (badrumsvågen och jag har återkommande små dispyter om det lämpliga i denna svaghet…[V]) och inte minst pasta. Allra helst skall det vara hemmagjord, riktig äggpasta – speciellt om den är gjord på färska ankägg blir den helt underbar! (Den carbonaran är riskfri för datorn, Martina! Med den på tallriken struntar du nämligen i datorn till du ätit klart! [;)])
Säg till om ni vill ha receptet så lägger jag ut det.
Hur som haver, den seglivade myten att pastan skulle ha förts till Italien med Marco Polo när han kom hem 1296 är nonsens, eftersom pastarecept fanns i romerska receptsamlingar och såväl torkad pasta som avbildningar av pastatillverkning funnits i etruskiska gravar från 400-talet f Kr. Möjligen förde Marco hem lite nya influenser.
Jag har för övrigt hittat en referens till en tidig dokumentation av ordet makaron. I ett italienskt manuskript från tidigt 1200-tal (tror jag det var) nämns att en man har öknamnet "maccherone", alltså "makaronen", vilket skulle syfta på att han var "klent begåvad". Om det var å huvudets eller själva manlighetens vägnar framgick inte, men med tanke på medeltidsmänniskornas svaghet för burdusa öknamn kan man ju ana... [:I]
Äggpastan (som alltså görs på enbart ägg och mjöl, inget vatten) påstås enligt vissa traditioner ha uppfunnits av Katarina de Medicis italienska kockar till hennes bröllop med Henrik II år 1547. Den gula pastan skulle vara en hyllning till hennes gyllene lockar. Att det kan ha serverats äggpasta vid bröllopet är mycket möjligt, till och med högst troligt, men att den skulle ha uppfunnits då tror jag inte ett ögonblick på! Jag är övertygad om att den är betydligt äldre.
Efter mycket svammel har jag därmed (äntligen) kommit fram till min fråga: Jag har inte lyckats hitta några bra belägg för att äggpastan är betydligt äldre. Är det någon som kan hjälpa mig med det?