Hur dansade man på medeltiden?

[UrsusRex]

Jag följer det här musik forumet intresserat men är tyvärr totalt omusikalisk. Men jag tyckte det här var så intressant att jag saxar det hit för att lära mer. Lindir och Dilbert dryftar om varför den medeltida Balladen kallas just ballad.
Men vad jag tyckte var riktigt kul var vistexterna.

Var finner man sånt? och hur vet man hur de var tonsatta, sjungna dansade till osv?
Mest intreserad av dansen, hur kan man lista ut hur de dansades på medeltiden.

Mvh
Björn
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><b>Dilbert & Lindir på Skalman skrev</b>;http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=173489#173489
Med tanke på att det italienska ordet <i>ballare</i> (och antagligen något liknande på medeltidsfranska och/eller provensalska, eller var nu ordet uppstod) betyder "dansa", kan man väl alltid misstänka att de ursprungligen dansade till dem. /Lindir

Rätt så! Det är ju åtminstone den föreställningen som ligger bakom ordet <i>ballad</i>, och även om man inte vet så mycket
säkert om balladtraditionen så har ju många forskare föreställt sig att framförandet av en medeltida ballad gick till ungefär
som på denna kända bild från Ørslevs kyrka i Danmark.



Möjligen med undantag för den hornblåsande haren, eller vad det nu är. En försångare kan ha sjungit verserna medan
deltagarna i en kedje- eller ringdans stämde in i omkvädet som återkom i varje vers (nedan markerat med rött).

<i>Frwerne stå i höga lofft,
dhe wänta sine herrar hemkomma.
Hästarna komma blodiga hem,
och sadlerne äre tomme.
Dhe swenske the bryta den Dahlebergz skylden, der gråta så månge.</i>
(ur "<i>Slaget vid Lena</i>")
S.k. historisk visa, fyrrading med enkelt omkväde.

<i>Krymplingen danser och dumben han quadh,
thenn blindhe han weffuer gulladh.
Wij galom, men hönsen wthridha.</i>
(ur "<i>Den bakvända visan</i>")
S.k. skämtvisa, tvårading med enkelt omkväde.

<i>Herr Oloff rijder om otte,
- driver dagg, faller rihm -
liuse dagen honom tychte
– Herr Olof kommer hem när skogen giörs löffwegröen.</i>
(ur "<i>Herr Olof och älvorna</i>")
S.k. naturmytisk visa, tvårading med dubbelt omkväde.

Termerna och titlarna är givetvis skapelser av senare upptecknare och forskare. Utöver de ovan tre nämnda genrerna
brukar man tala om legendvisor, kämpavisor och riddarvisor. En mycket spridd legendvisa som fortfarande är "levande"
i svensk tradition är ju för övrigt visan om <i>Staffan Stalledräng</i>, där omkvädet ju har en stark ställning.

Att texterna har "refräng" tycks ju vara ett gott tecken på att de verkligen fungerat som dansvisor.
I vissa länder sorteras de in under den mer allmänna termen "folkvisor" efter tyskans <i>Volkslied</i>, en term med rötter i
romantikens idéer om att det var "folksjälen" som skapade vissa melodier och inte enskilda människor.

Texten i de flesta ballader består av berättelser, i form av scener och dialoger. Själva omkvädet kan ibland vara ganska
frikopplat från händelseförloppet, och man har tänkt sig att det nog ofta är så att varje ballad i hög grad nyskapas vid
varje framförande. Försångaren utgår ifrån en grundberättelse och vissa formler och stående uttryck ("skön jungfrun",
"vitgulan lock", "fingrarna små", "skarlakan röd", "söder under ö" etc.) som fyller ut versen, men det finns troligen ingen
version av någon ballad som är den "riktiga" eller "ursprungliga".

"En sångare", skriver balladforskaren <b>Sven-Bertil Jansson</b>, "bär därför på klangbilder av balladerna, där ord,
melodi och rytm bildar en helhet. Dessa realiseras sedan vid framförandena, men varje gång olika
eftersom kunskapen om balladspråket ger friheter vid återskapandet".

Ämnet för balladerna är vanligen passioner, våld, svek, död, skräck och övernaturliga händelser av olika slag.
Förebilderna finns nog främst i Frankrike men även i England och Skottland, och genren kan ha kommit till Norden
under 1400-talet då den höviska kulturen (särskilt den franska visdiktningsgenre som kallas <i>chanson d'historie</i>)
började bli känd här. Det kan vara så att den nordiska balladdiktningen uppstod som en dans- och underhållningsform
bland samhällets högre skikt, och därefter "sipprat ned" till folket, men man har också hävdat att det är en
tradition som fungerade som "säljande underhållning" på marknader och har sitt ursprung där. /Dilbert <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

[falsobordone]

Vi vet egentligen ingenting om hur dansen till medeltidsballaderna såg ut mer än att det antagligen rörde sig om en sorts lång- eller kedjedans enligt bilden ovan; denna tradition har levt kvar in i våra dagar på Färöarna, s.k. <i>kvaddans</i> vilket går till så här: alla står i en ring och greppar händerna. En försångare ("skiparen") sjunger verserna och alla stämmer in i refrängen ("omkvädet"). Dansstegen är: vänster fot ett steg åt vänster - fötterna ihop - vänster fot ett steg åt vänster - fötterna ihop - höger fot ett steg åt höger - fötterna ihop. Upprepa i oändlighet...

Detta är vad en danshistoriker skulle kalla "branle simple" och går oftast inte ihop med musiken om man ser på antalet takter. Självklart kan man (vilket antagligen också gjordes) koreografera dansen så att stegen går jämnt ut med melodin.

Var kan man då finna mer material om medeltida ballader? Detta är faktiskt ett ämne som det finns en del material om på nätet.
Musikmuseet hade tidigare en utställning och nätversionen (texter, musik och allmän information) kan fortfarande beskådas på


Ett dansgäng i Stockholm tänker träffas och lära ut balladdans och kvaddans på Skeppis under nästa år:


En intressant artikel med det deskriptiva namnet "Hur man läser medeltida ballader utan att tråkas ihjäl" (!) finns här:


Den danska gruppen GNY har en hemsida med en del texter till danska
medeltidsballader (bl.a. den äldsta balladen från något nordiskt land med både text och musik, "jag drömde mig en dröm" från tidigt 1300-tal):


Diverse lajvsidor erbjuder texter (både medeltida och nyskrivna i mer eller mindre traditionell stil):

Slutligen kan man besöka Svenskt Visarkiv som håller på att ge ut en komplett bokserie (fantasifullt betitlad "Sveriges Medeltida Ballader") med alla bevarade svenska medeltidsballader transkriberade. De har också gett ut ett antal CD med inspelningar av traditionsbärare (dvs. äldre gubbar och gummor som sjunger balladerna så som de alltid gjort, kanske mer intressant för forskare i ämnet än rena lyssnare).


Man kan leta på biblioteket efter ett antal böcker, börja med den redan nämnda "Sveriges Medeltida Ballader" (SMB) eller någon av följande:
"Svenska Medeltidsballader", red. Bengt R. Jonsson, Natur och Kultur, 1966
"Svenska Folkvisor i urval", Sverker Ek och Erik Blomberg, Bonniers 1939
"Den levande balladen", Sven-Bertil Jansson, Prisma 1999

Medeltida ballader har tecknats ner i Sverige ända sedan 1600-talet, tyvärr var man förr i tiden mer intresserad av textens poetiska kvaliteter snarare än de musikaliska (ett lysande undantag är den äldsta nedtecknade balladen komplett med musik, "Den förtrollade barnaföderskan" från 1600-talet), därför finns väldigt mycket
nedskrivningar av texter men inte tillnärmelsevis lika mycket musik. En hel del finns inspelat hos Svenskt Visarkiv (från 1880-talet och framåt) men det är inte det mest lättåtkomliga materialet.

Det enklaste om man vill få en överblick av repertoaren är nog att lyssna på några av de utmärkta inspelningar som gjorts genom åren (intressant nog uteslutande av folkmusikgrupper, det vore spännande att höra en medeltidsgrupp ta sig an det här materialet!): Först och främst den smått legendariska 70-talsgruppen Folk och Rackare på vars fyra första skivor det finns en stor mängd ballader (i fantastiskt bra urval och arrangemang, många av de här låtarna har blivit klassiker tack vare dem!). Folk och Rackare fungerade också som inspirationskälla för senare tids folkmusikgrupper som mer eller mindre har riktat in sig på denna repertoar: Mest kända är kanske Garmarna, men även finsk-svenska Gjallarhorn och inte minst Ranarim (speciellt deras första skiva, "Till ljusan dag") rekommenderas!

Det här blev ett långt svar, men förhoppningsvis finns den information du söker! Annars, fråga igen!

Mvh
Erik A-U

[Sara Lundström]

Det finns också en skiva som heter "Den medeltida balladen", utgiven på Caprice (cap 22035). Den består av upptagningar från 50- och 60-talen gjorda med de sista balladsångarna i den muntliga traditionen, svenska och finlandssvenska. Det är en märklig skiva, inte särskilt underhållande men intressant eftersom man får en insyn i hur olika stilar man kan sjunga ballad i. Den innehåller också ett intressant texthäfte.

[UrsusRex]

Tack


/B

[Eva Andersson]

_Jag_ tycker "Den svenska medeltida balladen" är bra. Men ingen av de män jag bott tillsammans med sen jag köpte den har velat att jag spelar den när de är hemma, så jag antar att smaken är olika.[:)]

Eva

[Sara Lodin]

Det första manuskriptet är ju från 1400-talets italien, då var där renässans och det är förståss inte folkligt. Nedtecknarna heter Ebreo och Domenico, vet nu inte vem som var elev till vem. Där finns ett antal "fasta" danser ballo och bassa danzser som inte har fast musik ytan går att dansa tyill vilken basse danse text som helst. Folkligt sett så är långdans en klassiker, titta alltså på lite folkligt material. Finns ju en del svenska bonader som är från tidigt 1600 där dom dansar ganska likt det man ser på bruegel porträtten.

Detta är ju lite senare och kan vara en typ av fläckpolska.

[Lars]

Som Sara skriver kommer de första dansböckerna
http://users.erols.com/eacain/dance/rendance.html innehåller en del läkar till de första kända manuskripten och http://www.rendance.org/rbib/ borde ha varit "Annotated Bibliography of Renaissance Dance" om jag fått kontakt med servern. Jag har en cirka sju år gammal utskrift men den är inte er till nytta.